fredag 22 januari 2010

Framgång för politisk teater

Kan man göra teater av sjukförsäkringsdebaclet? Ja det kan man. Man kan göra bra teater och angelägen teater t.o.m. av något så eländigt som regeringens sjukförsäkringspolitik.

P1010638

Under den senaste tiden har en pjäs under namnet ”Moster Annie” spelats runt om i Mellan- och Västsverige. Inte bara spelats utan också spelats med stor framgång.

Pjäsen är skriven av Roland Janson som också regisserat den och i den enda rollen spelar Dan Nerenius så övertygande att han nästan blivit utkastat från några föreställningar. Så övertygande har Nerenius varit i sin rolltolkning.

LO-tidningen skrev på sin hemsida efter premiären att ”Icke desto mindre blir de fängslade av ursinnet, av detta gränslösa sätt att ställa frågan vilket samhälle vi vill ha." Och Östgöta Correspondenten i Linköping att "många i publiken nickade igenkännande".

P1010633

Att producera en pjäs som denna är givetvis tacksamt i tider som dessa. Men samtidigt ställer det två frågor. Den första vilken roll kan teatern och kulturen i allmänhet spela i ett samhälle som Sverige och den andra är hur kommer det sig att så få produktioner typ “Moster Annie” görs.

Kulturvärldens navelskådande är uppenbart och politisk teater har i dagens samhälle en väldigt liten roll. Inte för att den inte behövs eller för att det inte finns ett utrymme för den. Orsaken är bristen på insikt i vilket makalöst och starkt verktyg som kulturen de facto är.

Framgången för Moster Annie är ett tecken på behovet en politiskt färgad kultur. Och inte minst en teater som tar ställning mot orättvisor och högerpolitik.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Här finns information och kan boka föreställningar av “Moster Annie”.

FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!

Fredag, fredag dags igen!

En Beatles-klassiker får denna fredag inleda helgen:

Trevlig helg önskar Ingemar E. L. !

torsdag 21 januari 2010

Urspårat

vintersoffared

Var ute och åkte tåg i går. Egentligen gillar jag tåg, det är praktiskt för man kan läsa, lyssna på musik eller jobba om man så vill. Det är bara och resa på sig och röra på sig när det blir för tråkigt och det finns möjligheten till en kopp fika om det frestar på för mycket.

Men, och det är ett stort men, då måste det fungera. Tågen måste gå och inte stå still bara för att det är vinter och SJ måste vara flexibla i att lösa ev. störningar. I går så var jag klar tidigare än tänkt i storstan och tänkte då ta ett tidigare tåg och därigenom vinna en timma. Platser fanns på det tidigare tåget men, nu kommer ett stort men, jag hade ”checkat” in min biljett och därför gick inte att byta tåg.

Varför, enkelt det är bestämmelsen. Sagt och gjort till närmaste näringsställe för lite mat. Åter på Centralen upptäcker man att det tåget som skulle ha tagit mig hem var inställt. Ingen förklaring och hänvisning till nästa tåg vilket var 70 minuter senare.

Varför i hela friden gick det inte att byta i första läget och varför kan inte SJ ge information om varför tåghelvetet är inställt?

Väl hemma visar sig det att pendeln kan man glömma för den är trasig, alltså taxi 399 kronor fattigare och hemma vid midnatt!

Slutsats, det var sista gången jag åker med Östgötatrafiken och SJ om jag kan hjälpa det.

Till sist….

Läs och köp det brittiska jazzmagasinet ”Jazzwise”; utmärkta artiklar, recensioner och inte minst i det senaste numret en platta med nya jazzinspelningar som inte finns någon annanstans. Helt lysande!

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

tisdag 19 januari 2010

Känn dig blåst!

dublin_3

För nästan ett år sedan var jag i Dublin på den gröna ön Irland. En dag behövde jag och min son lite medikamenter typ receptfria preparat för att lugna en orolig mage och mot undertecknads huvudvärk.

Sagt och gjort in i närmaste affär som försålda slika varor. På Irland är det nämligen så att medicinhanteringen är avreglerad och man kan köpa medicin stort sätt var som helst och när som helst bara affären har öppet.

Kort sagt, huvudvärkstabletter och Imodium.

-How much?

-€22, sir!

Förvåningen var monumental - €22 för två paket receptfria mediciner, är det möjligt?!

Jo det var möjligt för prissättningen är i nyliberal betydelse fri.

Det ekonomiska krisen har slagit till med full kraft det arma Irland. Landet ”Ekonomiskt Under” hade redan för ett år sedan börjat sin utförskana med full fart och med full kraft.

Idag skriver bl.a. lokaltidningen Östgöta Correspondenten och Aftonbladet i går att medicinpriserna har rakat i höjden här hemma med upp till 40 procent sedan det klart att regeringen skulle avreglera Apoteken och privatisera medicin handeln. De som har köpt exempelvis Panodil har också upptäckt hur läkemedelsbolagen har minskat innehållet i sina paket med 30 procent och samtidigt höjt priset.

Det är uppenbart att det som de flesta utom blinda nyliberaler eller blåögda politiker från andra partier förespådde har skett. Den s.k. regleringen har haft en två effekter – man kan köpa huvudvärkstabletter på macken och det kostar 40 procent mer än vad det gjorde på det statliga Apoteket.

Richard Bergström, vd för Läkemedelsindustriföreningen säger till TT.

-Det är en illusion att tro att konsumenterna skulle få lägre priser i och med den här avregleringen.

Så till vilken nytta privatiseringen? Det är nog dags att ställa den självklara frågan – vem tjänar på det? Svaret i det här fallet är enkelt – läkemedelsindustrin och storhandlare som startar nya privata apotek. Vem förlorar – alla vi andra! Känn dig blåst!

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!

lördag 16 januari 2010

Veckans foto # 3/2010

 

vinter

Västmanland, vinterdag januari 2010

Foto: Ingemar E. L. Göransson ©

Tidigare publicerade foton se under etiketten “fotoblogg”!

Anslut dig till

FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!

fredag 15 januari 2010

Fredagsblues

Varför inte börja helgen med lite blues och annan “rootmusic”

J. B. Lenoirs legendariska blues över den svarte mannens liv i södern. Mavis Staple gör den ultimata versionen.

Medborgarrättsrörelsen och kampen mot rasismen. Curtis Mayfield var ett geni!

En av de få filmsnuttar som finns med legendariske Hound Dog Taylor! Skitigare Chicago-blues finns inte!

1929 men så makalöst bra trots alla dessa år som gått – det är tidlös musik det!

Trevlig helg/Ingemar E. L.

FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!

torsdag 14 januari 2010

Pete Seeger och det Andra Amerika

Följande text är den intervju jag gjorde med den legendariske folksångaren, politiske aktivsten fredsaktivisten, medborgarrättsaktivisten och miljökämpen Pete Seeger i hans hem i norra New York State i november 2009.

Pete har inte givet några intervjuer på många år men efter en ”övertalningskampanj” från min sida gav han klartecken och intervjun genomfördes under ca 3 timmar i hans blockhus uppe i Bergen utanför Open Spring.

Tillsammans med Sanna Carlstedt och Johan Johansson håller jag på att sätta ihop ett program med titeln ”Det andra Amerika” som blir möjligt att boka inför våren.

Ingemar E. L. Göransson

seeger-6

Det finns två USA. Ett USA som är de rikas, det officiella USA och det andra är de arbetande människornas USA.

Det första möter vi i förljugna TV-serier och i den officiella nyhetsbevakningen. Det alternativa Amerika får man leta efter men det finns alltid nära oavsett om du befinner dig i Los Angeles, sydstaternas småstäder eller i New York hektiska tempo.

Om någon är symbol för det andra, det sannare Amerika så är det Pete Seeger. Pete Seeger som föddes för 90 år sedan i New York och under 70 år varit synonymt med det andra Amerika, det radikala, det protesterande, det sjungande och det med ett modernt uttryck det systemkritiska Amerika.

Därför var det med inte utan förväntningar vi klev av tåget i Cold Spring norr om New York. Där stod han, en mager lång gammal men vital man med ekorrpigga nyfikna ögon. Efter en kort bilresa upp i bergen satt vi där i hans egenhändigt byggda lilla hus och talade om Pete Seegers mer än 70 år i amerikansk historia. Just samtalade för intervjun utvecklades till ett samtal om politik, musik och framtid men även om regalskeppet Vasa och hans minnesbilder av Sverige som han besökte 1968.

Frielev

- Jag fick ett stipendium till en liten highschool ”Avon” där jag sedan fick gå gratis eftersom jag startade en liten skoltidning som innehöll allt skvaller stället för rektorns formella rapporter till den rika ägarinnan. Hon blev förtjust fick jag gå gratis på skolan och lära mig att bli timmerman.

- Där lärde jag mig, ler Pete, att bygga min första stuga här uppe på berget för 60 år sedan. Här bor fortfarande Pete och hans fru Toshi kvar men nu i ett senare hus medan i blockhuset bor deras dottern.

1940 hade Pete Seeger lärt sig att spela banjo, ett instrument som de flesta som spelade vad man kan kalla folkmusik ratade för gitarren. Seeger hade blivit alltmer politiskt engagerad och kom att delta i John Hammonds midnattskonserter för olika progressiva ändamål som strejker, vänstertidningar och annat. Hammond var talangscout på Columbia Records och kontrakterade Billie Holiday, Bob Dylan och många andra.

- Hammond hyrde Carnegie Hall och hade sina midnattskonserter med Josh White, Leadbelly, Burl Ives och Golden Gate Quartet och många andra med vänstersympatier, berättar Seeger.

Mötet med Woody Guthrie

- Det kommer en fantastisk låtskrivare sa han till mig och jag vill att ni skall träffas, säger Seeger. Och han var fantastisk. Han kom att lära mig exempelvis hur man liftar, tjuvåker med tåg och hur man överlever på att spela på barer. Man får inte vara angelägen men efter ett tag så ber publiken om att få betala om man sjunger en sång. Och hans sånger understryker Pete var fantastiska.

Så kom Woody Guthrie och Pete Seeger träffades i New York mars 1940. Guthrie hade liftat från Kalifornien till New York och då skrivet det som kom att bli det arbetande Amerikas ”nationalsång”; ”This Land Is Your Land”. Historien om ”This Land Is Your Land” är också det som sammanbinder Seegers liv i politiskt engagemang och musik mellan då och nu.

”This land Is Your Land” blev Amerikas populäraste sång för att den hamnade i en sångbok för skolbarn och kom att bli USA:s mest sjungna sång någonsin.

- När jag var med på president Obamas installation var mitt villkor, ler Seeger, att alla verserna skulle sjungas. (Se framträdandet här.)

De viktigaste fanns inte med i sångboken och Guthrie själv sjöng in hela sången slutligen på 1950-talet för Moe Aschs Folkways. Det var sedan Arlo Guthrie som i början på 1960-talet upptecknade de ”förlorade” verserna.

- Det var en sorts seger, säger Seeger på frågan hur det kändes att leda allsången vid Lincolnmonumentet när alla sjöng med i orden ” There was a big high wall there that tried to stop me; sign was painted, it said private property”.

Symboliskt; Seeger som var svartlistad under årtionden nu stod framför Abraham Lincolns staty i centrum i sin flanellskjorta, jeans och kulörta mössa och nu 60 år senare leder allsången där USA:s förste svarte president installeras och sjunger det icke-officiella Amerikas mest älskade sång.

seeger Foto: Jan Hillman

Pionjären Seeger

Pete Seeger har varit en pionjär på många sätt.

- Jag byggde min egen banjo för de banjos som fanns passade inte min röst. Det blev antingen för högt eller för lågt. Så en banjo med en längre hals gjorde att den passade Pete och hans röst.

- Under sommaren 1940 liftade jag runt i landet, berättar Pete. Delvis tillsammans med Woody men också på egen hand. Framför allt uppe i Appalacherna där banjon var ett folkinstrument. Efter den sommaren sjöng jag och spelade mycket bättre.

Medborgarrättsrörelsen engagerade Seeger tidigt. Han träffade Martin Luther King eller doktor King som han med stor respekt säger.

- Doktor King lärde oss att vinna de ”oviktiga” frågor som bussbojkotten i Montgomery, Alabama.

- Att vinna de ”oviktiga” frågorna gjorde det möjligt att ta upp de viktiga frågorna; jobb, rösträtten och skolsegregationen. Doktor King lärde oss detta.

Medborgarrättsrörelsen

Pete Seegers kanske mest kända bidrag till medborgarrättsrörelsen var när han tillsammans med andra populariserade den då okända gospeln ”We Will Overcome” som han skrev delvis nya ord till. Än idag går alla royalities från ”We Shall Overcome” till en fond som är kopplad till medborgarrättsrörelsen.

På frågan hur han vill beskriva Martin Luther King svarar han efter några sekunder betänketid:

- En absolut historieskapande intellektuell. Seeger citerar ett brev King skrev till en tidning: ”Varför vill svarta gifta sig med vita. Det är istället aggressiva vita som utnyttjar försvarslösa svarta kvinnor”.

- I en enda mening punkterade doktor King rasisterna, menar Seeger.

Mänsklighetens framtid

Hur ser då Seeger på framtiden vad vill han ge för råd till de som tvivlar och tappat tron idag.

- Jag skulle kunna säga som Kurt Vonnegut att mänskligheten har lika stor chans som en snöboll i helvetet. Men jag har ett mantra menar Seeger. Han ändrar ställning i sin stol och lutar sig framåt;

- Jordbruksrevolutionen tog 1000-tals år. Den industriella revolutionen 100 år och informationsrevolutionen har bara pågått några decennier. Tänk om vi använder våra hjärnor som Gud har gett oss, vilka mirakel vi kan då skapa.

- Se på regalskeppet Vasa, säger Seeger något överraskande, man lärde sig av misstagen och byggde aldrig mer så osäkra skepp. Lär av Vasa, upprepar han med eftertryck.

seeger 4

Pete Seeger är en vänlig men framför allt anspråkslös man.

- Jag har aldrig sökt berömmelse. Den är bara till elände, muttrar Pete Seeger och pekar på alla högar med brev, paket, böcker och skivor som han får med posten dagligen. Hela huset är fullt av berömmelsens frukter, vi får knappt plats att sova.

Hur var det då det här med Bob Dylan?

- Jag hade inget emot att Bob började spela elektriskt men ljudet var fruktansvärt dåligt. Det gick inte att höra texterna som i Maggie´s Farm en av Bobs viktigaste låtar. Vi ses så där vart tionde år säger Seeger. Han säger också att han gillade The Byrds version av ”Turn, Turn, Turn”;

– Det var en ny konstform än när jag sjöng den, säger han glatt.

Starka minnen från 70 års sjungande

När han får frågan om sina starkaste minnen från hundratals uppträdanden så väljer han tre;

- Jag sjunger med barnen varje vecka här i Beacon. Jag älskar att sjunga med barn det ger så mycket. När jag sjöng på ett McGills High School i Montreal i en liten lokal inte större än mitt vardagsrum. Det var över 100 studenter som sjöng av hela sitt hjärta och jag stod på en stol mitt i rummet. Men han nämner också Calcutta där 20.000 alla sjöng sedan med i gospeln ”Jacobs Ladder”.

Pete Seegers favoritsånger bland de hundratals han skrivet?

- Du kan inte be att en far ska välja sina älsklingsbarn, skrattar Pete och den gamle mannens ansikte lyser upp. ”Turn, Turn, Turn” tillhör en av de som jag sjunger ofta. ”If I Had A Hammer” är en annan men ofta sjunger jag en nyskriven sång om två oskyldiga män som har dömts till döden ”Waiting On The Death Row”.

Han börjar med sin gammelmansröst sjunga sången som är minst lika slagkraftig och rörande som så många andra av Pete Seegers från de senaste 70 åren.

När vi åker med Pete nerför den 250-åriga indianstigen inser vi både vi att vi har upplevt något unikt. Vi har haft glädjen att resa genom det arbetande Amerikas främste bards värld under några timmar. Vi har fått ta del av hans historia och haft privilegiet som få är förunnat att uppleva. Fler kommer att besöka Pete Seeger för att visa sin respekt likt nästa gäst Gerry Adams från Sinn Féin som var på ingång en kort stund efter vi har skiljt vid Cold Springs enda bensinmack denna undersköna november dag 2009.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Intervjun med Pete Seeger har varit publicerad i olika versioner i bl.a. Dala-Demokraten, Östgöta Correspondenten, Flamman och nu senast i LO-tidningen.

FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!