Återupptäck # 15; The (Young) Rascals

Under den här rubriken kommer jag att skriva om band och musiker som är kanske lite bortglömda i den stora publikens öga.

1964 bildade New York-grabbarna Felix Cavaliere (keyboards) Gene Cornish (gitarr) och Eddie Brigati (sång) och Dino Danelli (trummor). 1966 är The Young Rascals kortat till The Rascals. Gruppen fick också kontrakt med New Yorks största independentbolag Atlantic. Först lät de som många andra band som hade lyssnat för mycket på den tidens soul och R & B men gruppen hade tillräcklig mycket talang för att utveckla något eget.

Cavaliere och Brigati visade sig vara låtsmidare nästan i klass med Lennon-McCartney och Jagger-Richard. Så om första LP:n ”The Young Rascals” innehöll endast ett original och resten covers så var den andra ”Collections” till sin majoritet hemsmide.

Hitsen började komma; ”Good Lovin´”, ”You Better Run” och ”Groovin´” för att nämna några av de tidiga. Gruppen går i och med att låtskrivandet kommer igång från blue-eyed soul till skicklig pop-soul med allt mer av experimenterande på LP-plattorna.

I slutet av 1960-talet efter ”How Can I Be Sure”, “It´s Wonderful”, ”It´s A Beautiful Morning” och “People Got To Be Free” som alla under 1967-68 placerar sig på Top 20 i USA så börjar inspirationen tryta och de sista plattorna med gruppen kan lämnas därhän. I Sverige fick de en modest hit med ”How Can I Be Sure” som är min enskilda favoritlåt med gruppen med sin franskpåverkan och vokala insats från Brigati som ur bland det bästa som kom ur hans strupe.

Deras största konstnärliga framgång är enligt mitt förmenade den alldeles underbara ”Freedom Suite” med ”Groovin”-LP på god andraplats. Väl producerade, lockande harmonier och melodislingor som sitter som en smäck. Det fanns också ett spännande stråk av latino och jazzpåverkan i gruppens musik.

Efter ”See”-plattan som kom 1969 är det på något sett över. Den amerikanska musikvärlden håller på och förändras och med den The Rascals som inte hittar sin väg utan börjar experimentera utan mål. När sedan Brigati tröttnar så är gruppens tid över.

Att lyssna på:

The Young Rascals, 1966

Collections, 1967

Groovin´, 1967

Once Upon A Dream, 1968

Freedom Suite, 1968

See, 1969

Alla utgivna på Atlantic och återutgivna på CD av Collector´s Choice.

Text och research: Ingemar E. L. Göransson

Här är några klipp från youtube också:

Studioversionen av denna underbara låt

Live, bildkvaliteten är “sisådär”

Måste vara gjord senare, dvs. videon

Time catches up with Rupert Murdoch

25 years ago lost the British trade union movement one of its most important battles and that was to pave the way for the neo-liberal of Thatcher's vintage. It was the battle against Rupert Murdoch's media empire "News International" and it´s plans to move the entire newspaper production from Fleet Street in central London to Wapping in the East End (now The Docklands).

 

Wapping Post 21 of Juli 1986

The British graphic industry workers were facing their most important battle ever. You could say that they stood with their backs against the wall, the development of technology had made their jobs increasingly prone to rationalizations and the graphic profession was facing a total transformation.

Nothing new in this and the unions in the newspaper industry, SOGAT, NGA, AUEW and NUJ and all agreed that the threat was not only to jobs but to the entire trade union presence in the newspaper and, by extension, in all media. The strike broke out in January 1986 and lasted for over a year. The goal for Murdoch was especially crack the unions in the media in the UK. A policy that was also evident during the “Writers Guild´s” strike in Hollywood a few years ago when the Murdoch-owned The 20^th Century Fox sent his thugs on the picket lines while Universal secretly supported the strike goals, even if it would cost the U.S. film companies big money.

 Mike Hicks, 2008

It was a bitter battle against Murdoch's deeply held anti-union policies, but also by extension against Thatcher's most important allies in her and the British Tory's struggle against the welfare state. The battle came to include shocks police, prison sentences in which the strike leaders like Mike Hicks had to sit a year at the infamous Dartmoor because he was picketing at the workplace which he were not employed.

In the days highlighted Wapping conflict including a major exhibition at the Marx Memorial Library in London, new books and meetings in the UK. Wapping is also in the background now that Murdoch is once again under fire, but now it is not his anti-union policy and support for all manner of rightwing projects, but it painted a backdrop of bribes, illegal wiretapping, destruction of evidence and other crimes, plus what Murdoch become known for - slander, gossip and rumors.

Now the reality catching up with the Murdoch empire. The investigations, threats of prosecution and protests are becoming the straw which could crack the camel's back. Murdoch's son, several senior managers of the group, police chiefs, media advisers and other risk prosecution and long prison terms. “News Of The World” is closed and inclusive the Swedish prime minister Fredrik Reinfeldt's good friend, Prime Minister Cameron pointed out as directly or indirectly mixed up in what is perhaps the biggest media scandal ever.

New York Metro last week

Of course, data theft of medical records belonging to Gordon Brown seriously ill daughter, illegal interception of 9/11-offers mobile phones messages and destruction of evidence in murder cases relevant to what is happening now. A debate on media ethics will wake up in the Anglo-Saxon countries and may also spread to Sweden, even if neither Bonnier or Stenbäck (the major mediahouses in this country) the decay of the disgusting excesses that occurred in these countries.

What will happen with “News International” and Rupert Murdoch himself is hard to predict but that Rupert Murdoch's reputation is forever soiled and his entire empire will have no more confidence in the capital than of old boulevard press is not in doubt.

Deservedly also no doubt, and somehow 25 years late for a redress of the 6.000 workers who lost their jobs and had to pay dearly for “News International's” intentions to take command of the British press.

Written and translated from swedish by Ingemar E. L. Göransson

Verkligheten kommer ifatt Rupert Murdoch

För 25 år sedan förlorade brittisk fackföreningsrörelse en av sina viktigaste strider och som kom att bana vägen för nyliberalernas i Thatchers tappning. Det var striden mot Rupert Murdochs medieimperium ”News International” och dess planer på att flytta hela tidningsproduktion från Fleet Street i centrala London till Wapping i East End (i dag Docklands).

 

Wapping Post, 21 juni 1986

De brittiska grafikerna stod inför sina viktigaste strid någonsin. Man kan säga att de stod med ryggen mot väggen; teknikutvecklingen hade gjort deras jobb alltmer utsatt för rationaliseringar och hela grafikeryrket stod inför en total omvandling.

Inget nytt i detta och facken inom tidningsbranschen, SOGAT, NGA, AUEW och NUJ var alla överens om att hotet var inte bara mot jobben utan mot hela den fackliga närvaron inom tidnings och i förlängningen inom hela medieområdet. Strejken utbröt i januari 1986 och kom att vara över ett år.

Målet för Murdoch var att framförallt knäcka facken inom media i Storbritannien. En politik som var uppenbar under ”Writers Guilds” strejk i Hollywood för några år sedan då Murdoch-ägda Fox skickade sina ligister på strejkvakterna medan Universal i hemlighet stödde strejkens mål även om det skulle kosta de amerikanska filmbolagen stora pengar.

Mike Hicks

Det blev en bitter strid mot Murdochs djupt kända anti-fackliga politik men också i sin förlängning mot Thatchers viktigaste allierade i hennes och den brittiska högerns kamp mot välfärdsstaten. Striden kom att innehålla polischocker, fängelsedomar där strejkledare som Mike Hicks fick sitta ett år på det ökända Dartmoor för att han varit strejkvakt vid en arbetsplats där inte var anställd.

I dagarna uppmärksammas Wappingkonflikten med bl.a. en stor utställning på Marx Memorial Library, böcker och möten i Storbritannien. Wapping finns också bakgrunden nu när Murdoch än en gång är i skottgluggen men nu gäller det inte hans anti-fackliga politik och stöd till allahanda högerprojekt utan det målas upp en kuliss av mutor, olaglig avlyssning, förstörelse av bevis och andra brott plus det som Murdoch gjort sig känd för – förtal, sladder och ryktesspridning.

Nu håller verkligheten på att komma ifatt Murdochs imperium. Utredningarna, hoten om åtal och protesterna håller på att bli stråt som kan komma att knäcka kamelens rygg. Murdochs son, flera höga chefer inom koncernen, polischefer, medierådgivare och andra riskerar åtal och långa fängelsestraff. ”News Of The World” är nedlagd och t.o.m. Fredrik Reinfeldts gode vän den brittiske premiärministern utpekas som direkt eller indirekt insyltade i vad som kanske är den största medieskandalen någonsin.

Naturligtvis har uppgifter som stöld av sjukjournaler tillhörande Gordon Browns svårt sjuka dotter, illegal avlyssning av 9/11-offers mobiltelefoner och förstörelse av bevis i mordfall betydelse för det som sker nu. En debatt om medias etik kommer att vakna i de anglo-saxiska länderna och kanske även spridas till Sverige även om varken Bonniers eller Stenbäck har förfallet till samma avskyvärda övertramp som skett i dessa länder.

 New York Metro

Vad som kommer att hända med ”News International” och Rupert Murdoch själv är svårt att sia om men att Rupert Murdochs rykte är för all framtid nedsmutsat och hela hans imperium kommer att inte ha större förtroendekapital än forna tiders boulevardpress är utom tvivel.

Välförtjänt också utan tvivel och på något sätt 25 år försent en upprättelse för de 6.000 arbetare som förlorade sina jobb och dyrt fick betala för “News Internationals” intentioner att ta kommandot över brittisk press.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Reinfeldt har all anledning att vara nervös

Reinfeldt är nervös. Reinfeldt är riktigt ordentligt orolig för att förlora makten. Reinfeldt sitter illa till och har problem hur han skall lösa krisen.

Det är ett antal problem som sammanlagt riskerar Reinfeldt något uppblåsta bild han försöker skapa av sig som landsfadern som han ville så gärna ge publikum.

Littorinkrisen har spökat ånyo. Inte för att inte Littorin som många andra som inte kan hålla gylfen stängd så det faktum att han likt Perfumo i Storbritannien på 1960-talet eller Geijer-affären på 1970-talet genom sitt riskabla agerande blivit en säkerhetsrisk. Reinfeldts problem är att återigen finns det all anledning att åter ställa frågan vad han visste och hans omdöme vid val av medarbetare.

Minoritetsregerande har Reinfeldt visat att han inte behärskar. Han verkar inte inse att han är beroende av andra för att få igenom sin politik. Men då innebär det att marknadsliberalen eller marknadsfundamentalisten Reinfeldt måste ge upp sin skattesänkningspolitik. Dvs. Reinfeldt kommer att få stora problem att få igenom en fortsatt nedmontering av välfärdsstaten.

Reinfeldt lär inte få med sig en socialdemokrati med Juholt som ordförande på en sådan politik. Semi-fascisterna i SD skulle kunna, men det vore att ge upp deras försök att uppfattas som välfärdens största försvarare och enbart uppfattas som de fascister de är. Alltså för att kunna fortsätta som minoritetsregent måste Reinfeldt helt enkelt ge upp sin egen politik, själva kärnan i politiken, vilket skulle slå tillbaka som en bumerang mot Reinfeldt och de s.k. Nya Moderaternas mödosamt skapade image.

 

“…….samma taktik som när

amerikanska presidenter

startar krig…..”

 

Inom alliansen finns stora problem. Två partier riskerar att försvinna ur riksdagen, Centern och Kristdemokraterna, båda har med sin foglighet till moderaterna närmast sig situationen där de är politiskt obsoleta. Detta innebär om de vill överleva måste de börja profilera sig vilket innebär att de behöver frondera mot Reinfeldts och moderaternas hegemoni. Detta är en god grund för politiska motsättningar som inte gör Reinfeldts tillvaro enklare.

När Reinfeldt börjar tala om omvärlden som i Almedalen är inget annat än att ett sätt att komma ur sitt dilemma. I grunden samma taktik som när amerikanska presidenter startar krig för att slippa obehagliga eller svårhanterliga problem på hemmafronten. Men ett faktum som Reinfeldt måhända inte tänker på är att man vinner inga val på utrikespolitik.

Det parlamentariska läget där Reinfeldt hotat med nyval om parlamentet inte finner sig i de moderata diktaten. Reinfeldt må ha gjort ett misstag när han ropat på vargen och framkallat ett spöke som nu kan komma slå tillbaka mot Reinfeldt med full kraft.

Den kommande hösten kommer minst att bli turbulent och kan t.o.m. bli unik med nyval, det första på 50 år, allra minst blir den nog givande för de politiskt intresserade.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Det oroliga Europa

Kravaller och närmast gatustrider i Grekland, strejker i protest mot krispolitiken i Spanien, Grekland och på Irland. Storstrejk från de offentliganställda i Storbritannien. Över hela Europa vaknar en jätte mot den förda högerpolitiken med nedskärningar och angrepp på vanliga människors liv.

Högerpolitiken i Europa och den katastrof som den fritt löpande finanssektorn och dess spekulationsekonomi har försatt Europas medborgare i. Först var det de baltiska staterna som plundrades efter Sovjetimperiets sammanbrott när de svenska bankerna lånade ut pengar i en karusell och en malström av ekonomisk spekulation ledde till ett ekonomiskt sammanbrott.

Idag står skyskraporna i Tallin som ett monument över den finanskapitalism som saknar moral och förnuft. Island plundrades av brittiska banker och hamnade på obestånd precis som på Irland där den tidigare s.k. tigerekonomin på några månader föll samman som ett korthus när lånekarusellen kom i dagen och föll samman som en sufflé när kocken råkade slog i dörr för hårt.

Grekland med sin kombination av korruption och den finansiella elitens ekonomiska excesser har lett till upprepade besparingspaket som skall rädda banksystemet som genom bland euron är så inflätat i varandra att varje störning kan leda till en europeisk Lehmannkatastrof med påföljande recession.

När det grekiska sammanbrottet kommer så faller en stor del av det europeiska banksystemet med i samma kollaps. Följderna blir oöverstigliga i värsta fall där inte bara euron kapsejsar utan även EU på sikt hotas som politiskt projekt. Med detta också kraftigt ökade politiska spänningar inom Europa.

P O Edin menade när jag intervjuade för snart ett år sedan att Europa skulle få se ”revolutionsungar” som en följd av den oreglerade nyliberala ekonomin. Det finns menade Edin uppenbar risk att Europa kastats in i en situation som liknar den som var för ett sekel sedan. En skrämmande bild och profetia. Tyvärr har  Edin hittills fått rätt.

Europa är i dag på väg in i en i sin allvarligaste politiska kris sedan det andra världskriget där folkligt missnöje och medborgerliga protester står i harnesk mot nyliberalernas lekstuga med Europas ekonomi, medborgare och framtid.

I dag pågår den största strejken i Storbritannien sedan generalstrejken 1926. Grekerna protester och de folkliga protesterna liknar alltmer gatustrider på Atens gator. Spanjorerna och portugiserna visar sitt missnöje i stora strejker. Europa står inför sin svåraste stund sedan många årtionden där medborgarnas och löntagarnas intressen står i direkt konflikt med den nyliberala världsuppfattningen.

Hur detta kommer att sluta – ingen vet idag men att de politiska följderna kommer att bli stora är ingen tvekan om. Enbart framtiden vet, ingen annan.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Arbetslösheten är vår tids plåga

Skandal, är det ord som den socialdemokratiska tidningen Aktuellt i Politiken (AiP) använder för att beskriva den arbetslöshetskris som råder i Sverige och för den delen hela västvärlden.

Ledarskribenten Fredrik Kornebäck (FK) gör iakttagelsen att trots att svensk ekonomi går som Borg säger ”tåget” så har Sverige en arbetslöshet på åtta procent. En siffra som Olof Palme skulle kallat för en nationell katastrof vilket han också använde om tre procent i början av 1980-talet.

FK pekar med rätta på hur den sittande regeringen har övergivet arbetsmarknadspolitiken med utbildning och andra aktiva åtgärder till förmån för inriktning mot en angloamerikansk låglönearbetsmarknad likt den Barbara Ehrenreich beskriver i sin bok ”Barskrapad”.

Med början på 1980-talet och fullt ut årtiondet därefter anammade även arbetarrörelsen locktonerna från nyliberalt påverkade ideologer både utanför och inne i den arbetarrörelsen som haft den fulla sysselsättningen som viktigast politiska mål.

Nu blev i stället teorin, jag vill påstå myten, om den närmast av naturen påkallade jämviktsarbetslösheten. När då exempelvis ekonomer som P O Edin påpekade att detta skulle leda till en massarbetslöshet och inte som dess agitatorer påstod ökad arbetslöshet över en enskild konjunkturcykel.

I boken ”Arbetarrörelsens kris – Mellan reformism och marknadsliberalism” har jag beskrivet detta ingående och dess konsekvenser för välfärdsstaten och inte minst den cementerade arbetslöshetens förödande påverkan inte bara på arbetsmarknaden utan på löntagarnas möjligheter att hävda sina intressen.

Att diskutera nairu, jämviktsarbetslösheten, och med den nära sammanhängande nyliberala marknadsrevolten var tidigare i stort sett omöjligt. New Labour var den ideologiska ledstjärnan bland tongivande inom socialdemokratin även om skepsisen har hela tiden varit närvarande på medlemsnivå.

När nu FK lyfter på locket och gör det i ”det allra heligaste”, AiP, till att börja diskutera och ifrågasätta den politik som nådde vägs ände 2010 inte bara i Storbritannien utan även i Sverige. Vi ser med förfäran hur år av misslyckandets draksådd skördar i Grekland, Portugal, Spanien och Irland bara för att nämna några länder där den medborgerliga ilskan och frustrationen möter svåra djupa politiska och sociala spänningar.

Arbetarrörelsen behöver i djupet rannsaka sig själv och fortsätta att komma med konkreta åtgärder mot den samhälliga farsoten som arbetslösheten utgör. Socialdemokratin har den utomordentliga utmaningen att formulera den fulla sysselsättningens manifest för vår tid – i sanning en utmaning värd namnet!

Text: Ingemar E. L. Göransson

TALLROTH (Repmånad) läser den!

(Ett tack till Weiron Holmberg!)

Läs boken om hur det kunde bli så här och alternativet: reformismens återkomst ”Arbetarrörelsens kris – Mellan reformism och marknadsliberalism”.

Beställ den nu till förlagspris inkl porto och moms 190 kr (jfr bokhandelspris ca 240 kr). För ytterligare information se och varför inte boka en föreläsning kring boken se.

Maila ordochkultur@telia.com

Veckans foto vecka 25

New York, 2009

© Foto: Ingemar E. L. Göransson