Det gick precis så illa som det kunde bara gå i riksdagsvalet. Alla mardrömmar förverkligade och Sverige hamnade i ett läge som kan leda på sikt till nyval.
Regeringen Reinfeldt sitter kvar men gör det inte av egen kraft utan blir beroende av stöd från annat håll. Festen kan fortsätta med nedmonteringen av välfärdsstaten med utförsäljningar, privatiseringar, försvagning av löntagarnas rättigheter och allt annat som sammanknippas med nyliberal borgerlig politik.
Riksdagen har begåvats med ett fascistiskt främlingsfientligt parti. Detta skedde inte ens under 1930-talets ”sturm und drang” period för deras historiska föregångare inom den extrema högern, inom den fascistiska rörelsen.
Hur nu Reinfeldt skall hantera detta återstå att se. Blir det på samma sätt som på Carl Bildts tid då Ny Demokrati gavs inflytande. Men det finns en skillnad mellan Ny Demokrati och Sverige”demokraterna”. Ny demokrati var ett missnöjesparti medan Sverige”demokraterna” är ett mer renodlat fascistiskt parti vilket gör det väsentligt svårare för ett demokratiskt parti att låta sig bli beroende av dem.
Socialdemokratin måste nu analysera och återfinna sin själ. Partiet har tappat 15 procentenheter på ett decennium vilket är otroligt bekymmersamt för möjligheten för en progressiv politik. Det innebär att möjligheterna att renovera välfärdsbygget har omöjliggjorts utan nu ligger vägen öppen för borgerligheten att genomföra mach 2 av sitt systemskifte.
Uppgifterna i kväll (valvakan i Tv1) tyder på att valdeltagandet har fortsatt att sjunka bland unga, inom LO-kollektivet, bland sjuka och arbetslösa och bland invandrargrupper. Det innebär att den utveckling som har varit i val efter val de senaste årtiondena har fortsatt – de som behöver politiken mest vänder den ryggen.
Den belgiska författarinnan Chantal Mouffe beskriver utvecklingen av europeisk politik i termer av rusning mot mitten för att möta medelklassens krav eller inbillade krav. Denna utslätning av politiken innebär att ovan beskrivna grupper tycker politiken blir meningslös då ingen tar deras frågor på allvar och ser dem ur deras perspektiv. Detta lämnar i sin tur dörren vidöppen för grupper som Sverige”demokraterna”.
Vad kommer att hända nu. Omprövningen inom (S) kommer att bli plågsam men partiets möjlighet är att åter bli ett språkrör, en kraft, för de som bäst behöver politiken vilket kommer att innebära att man måste överge medelklassperspektivet och åter bli ett modernt arbetareparti i dess verkliga betydelse.
Det kommer också att bli av stor betydelse hur stort stöd (S) har inom LO-kollektivet. Hamnar det under 50 procent blir det mycket svårt att långsiktigt upprätthålla den facklig-politiska samverkan som den ser ut idag. Bryts den, vilket är en borgerlig våt dröm, innebär det att fackliga rörelsens möjlighet att påverka politiken i framtiden kraftigt försvagas.
Att den borgerliga alliansen har lyckats behålla makten även om det blir skakigt innebär att den röd-gröna samverkan riskerar att splittras upp. Den kan bli omöjlig för ett socialdemokratiskt parti som blir tvunget att ändra inriktning för att återvinna sin kärna och själ.
Det innebär också högeralliansen kan bli kvar under ett antal mandatperioder vilket betyder att Sverige kommer att bli totalt förändrat. Välfärdsstaten som vi känner som politiskt projekt förbyts i ett välståndsprojekt för de som är etablerade och redan har det relativt bra. De övriga hänvisas till en osäker framtid på en låglönearbetsmarknad usla villkor och utan rättigheter i verklig mening.
En annan slutsats är att socialdemokraterna riskerar att bli utanför den politiska makten för lång tid framåt och därmed kommer Sverige att förborgerligas på samma sätt som skedde med välfärdsstaten Storbritannien under Margaret Thatchers 11 år vid makten.
Den politiska hösten lovar att bli turbulent minst sagt.
Text: Ingemar E. L. Göransson
Klokt skrivet. Det är den här typen av analys som jag efterlyst på S-bloggar, men som hittills få stå tillbaka för en partigängarmentalitet. Problemet inför framtiden är dock att det ser ganska tomt ut bakom Sahlin & co. // Bo Ek.
SvaraRaderaEn stor del av efterkrigstiden har Sverige styrts av minoritetsregeringar. Speciellt nu med nya budgetregler så är det ett mycket mindre problem tack och lov.
SvaraRaderaVi får se om de rödgröna går ihop med Sverigedemokraterna för att fälla alliansen det är ju en möjlighet, det beror på hur makthungrig man är.
Nu har vi ett parti med nazistiska rötter och ett parti med kommunistiska rötter i riksdagen, det är ju definitivt två stora minus.
Socialdemokraterna kommer att behöva göra de förändringar man missade att göra efter valet 2002, det kommer som du skriver att bli plågsamt.
Man måste bryta med V och troligen även med Mp.
Om inte annat så lär Mp vilja bryta sig ur sitt fixerade läge i det rödgröna blocket för att få en chans till inflytande.
Man måste byta ledning.
Man måste ompröva sin politik i grunden och modernisera den.
Väljer man inte rätt så kommer S att föra en förtvinande tillvaro under lång tid.
Äntligen kanske facken kan ompröva sin roll och göra sig fria. Fria och politiskt oberoende fack är bra för medlemmarna.
Även bland alliansen bör man tänka till. Det finns tre små partier som ligger nära 4%, i längden är det ohållbart, en partisammanslagning borde ske, t.ex Fp+C och M+Kd.
Samgåendet med MP och V var nödvändigt eftersom S inte längre är ett +40 %-parti. För att S ska kunna göra sig av med sina rödgröna kamrater krävs att det åter blir ett +40 %-parti. Det finns inte på kartan inom överskådlig framtid. Där gjorde Mona rätt. När V gjorde sig av med -PK i sitt partinamnn så övergick man till att vara ett vänstersocialistiskt parti: det beslutet bör respekteras. // Bo Ek
SvaraRaderaDet RödGröna-blocket kommer att bestå och vill Reinfeldt få en bred bas för sin politik, kommer han få förhandla med hela blocket. Möjligheten finns att han kommer att flirta med delar av blocket, precis som möjligheten att "böja flinten" mot Blekinge. Det valet är hans.
SvaraRaderaFörsöker han dock initialt göra något göra något för att söka en partiell kontakt, har blocket förklarat sig ointresserat. Det är de svenska väljarna som skapat röstresultatet, vilket är till för att respekteras.
Läser man dock partiprogram och demokratiska viljor, är det fler punkter som förenar det blocket med SD, än de som alliansen har gemensamt. Det skulle alltså vara troligt att SD, stöder blocket än hjälper Reinfeldts sittande ministär.