tisdag 26 mars 2013

Varför jag betalade in min medlemsavgift till (S)

Jag betalade in min medlemsavgift till det Socialdemokratiska Arbetarepartiet idag. Det skedde efter en viss tveksamhet, men till sist och efter mycket inre debatterande och värderande såg jag ingen annan väg än att betala.

Jag är kritisk till mycket av den politiska utveckling som skett sedan 1990-talet med en socialdemokrati som har gått mot mitten och där partiets två huvudsakliga tendenser (observera jag skriver inte falanger) har kommit ur balans med varandra. De två tendenserna har funnits i partiet ända sedan dess bildande men hållits i balans med varandra tidigare. Det har inneburit att de senaste årtiondena den mer liberalt influerade delen av partiet har fått dominera medan den mer socialistiskt reformistiska har trängts undan. Det har också inneburit att löntagarperspektivet och löntagarintresset har mistat mycket av sin roll som likare för partiets politik sedan 1990-talet.

Det här är inget unikt för Sverige utan har varit en Europeisk tendens alltsedan muren föll och exemplet med ett annat ekonomiskt system i existens försvann. Socialdemokrater var inga anhängare av sovjetsystemet, men bara dess existens hade stor betydelse bara genom att finnas då det visade på att man kunde faktiskt organisera ett samhälle på annat sätt än det vi ser idag.

Nyliberalerna har tagit över den politiska diskussionen, deras agenda gäller och vi ser hur det påverkat socialdemokratin också. Idag rör sig socialdemokratiska politiker mellan Svenskt Näringslivs intressen efter att ha lämnat riksdagsplatser och ministerposter. Vi ser hur det fackliga inflytandet har minimerats och vi ser en politik som i mångt och mycket är bara lite mer anständig än högeralliansens politik.

Privatiseringar, förödd infrastruktur, försvagade fackligt inflytande, sänkta skatter som undergräver den kollektiva välfärden och så vidare. Det är mycket som gått fel, den nyliberala revolten har skadat även socialdemokratin in i själen. Vi ser hur ståndpunkterna inom partiet står i harnesk med varandra vad det gäller vinstuttag inom välfärden för att ta ett exempel. Vi ser också hur storstadsdominansen (läs Stockholm) präglar partiet och maximerandet av röster gör att partiet de senaste valen valt att anpassa sig till storstadens marginalväljare från medelklassen och samtidigt kommit att överge kärnan i partiet arbetarna, löntagarna i övriga landet.

Logiskt sett kan man tycka, och det finns säkert många som läser detta tycker, att jag borde lämna socialdemokraterna. Men det vore fel, det vore fegt och det vore att låta konflikträdslan finge råda för jag tror på den reformistiska socialismen. Jag är övertygad om att den som en gång kunde förändra Sverige från ett av de fattigaste länderna i Europa till en välfärdsstat av sällan skådat slag kan än en gång göra detta.

Men det kräver förändring. De urgamla tankarna numera i nyliberal tappning där individ ersätter kollektivet, där vinsten är viktigare än samhällsintresset, där privatintresset har företräde framför de som behöver samhället mest, där ökade klyftor är naturligt istället för jämlikhet, där egoism slår ut rättvisan. För vem kan göra den skillnaden. Ingen, vad jag kan se förutom en socialdemokrati där balansen mellan de två tendenserna återfinns och samhällsbygget kan återupptas.

Man besegrar inte en filosofi genom att förklara den oriktigskrev Friedrich Engels en gång. Vi besegrar inte marknadsliberalismens skadeverkningar på samhällskroppen med att förklara den oriktig eller bara oklok. Vi utrotar inte orättvisorna bara genom att förklara dem oriktiga. Vi gör det bara genom att ta kamp mot dess uråldriga idéer och åter bygger samhället så att alla får plats i dess finrum. Diskussioner, samtal, idéutbyte och politisk aktivitet är den enda vägen.

Därför betalade jag min medlemsavgift till det Socialdemokratiska Arbetarepartiet i dag, på nytt och som så många gånger förut.

Text: Ingemar E. L. Göransson

48 kommentarer:

  1. "bara dess existens hade stor betydelse bara genom att finnas då det visade på att man kunde faktiskt organisera ett samhälle på annat sätt än det vi ser idag."

    Ja, på den gamla goda tiden kunde vi kommunister göra vad vi ville med muren som skydd.

    Individerna var värdelösa, de levde som våra slavar i armod och gav oss partitrogna funktionärer ett välmående liv. Visst längtar vi tillbaka till detta alternativa samhällssystem min broder !

    SvaraRadera
    Svar
    1. En oerhört fånig kommentar. Har du fått din politiska skolning via Expressens ledarsida?

      Radera
    2. Nej, har du fått din i gamla kära Östtyskland ?

      Radera
  2. Jag har haft samma dilemma - och betalade också min avgift just igår. Några möjliga alternativ har jag inte funnit. Om man är medlem borde det gå att förändra inifrån, om vi blir många som försöker kommunisera våra åsikter till partiets ledarskikt. För det är där analyserna sker. Känns som huvudet inte längre vill lyssna på rötterna. Av vilka skäl tycker jag sällan blir uttalat. Vore nog bra att få klartext på varför socialdemokratin numera måste ta den liberala vägen. Där går redan alltför många. Socialdemokratin ska värna om det som är dess kärna. Jag vill inte ha någon S-light, = moderatkopia.

    SvaraRadera
  3. Socialdemokraterna var motståndare till och kritiker av sovjetsystemet men det var ett annat sätt att organisera samhället. Jag är i gott sällskap i detta konstaterande med bl a den högt ansedda statsvetaren Chantal Mouffe.
    Din "ironi" blir därför helt malplacerad då den inte träffar utan totalt missar adressaten. Och varför så feg och gömma sig bakom Anonym.

    SvaraRadera
  4. "Socialdemokrater var inga anhängare av sovjetsystemet, men bara dess existens hade stor betydelse bara genom att finnas då det visade på att man kunde faktiskt organisera ett samhälle på annat sätt än det vi ser idag."

    Dvs vi gamla kommunister saknar detta alternativa samhälles existens för det hade ju sin stora betydelse att visa på just alternativet som vi kommunister står för käre bror ! Du är definitivt i ett gott sällskap !

    SvaraRadera
  5. Men du skriver ju indirekt att du gillade det gamla kommunistiska sovjetsystemet som visade på ett alternativ att arrangera samhället, ett alternativt sätt du uppenbarligen föredrar (dock med viss kritik) jämfört med det kapitalistiska system vi lever i nu.

    Du är ju kommunist, skäms du (det borde du) ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, var skriver jag att jag gillade det gamla sovjetsystemet. Vad jag liksom bl.a. professorn i statskunskap Chantal Mouffe menar att exemplet och existensen av ett annat ekonomiskt system hur illa det än var hade en betydelse. Hon menar att orsaken varför inte missnöjet med nyliberalernas nedmontering inte fött en vänsterextrem rörelse beror på Sovjetsystemets fall.
      Den som har läst mina böcker och mina tusentals blogginlägg vet att jag är demokreatisk socialist och har varit medlem av (S) nästan hela mitt vuxna liv.
      Så eftersom jag inte är kommunist så skäms jag inte du borde istället fundera på dina vridna slutsatser.

      Radera
  6. Här ser vi en övervintrad gammal kommunist som hyllar det konkurrerande sovjetiska kommunistiska sättet att organisera mänskligheten på.

    Vedervärdigt minst sagt.

    /Den Gröna Smaragden

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var fan har jag hyllat Sovjet, jag har bara konstaterat att det har funnits. Det var ett historiskt faktum eller hur.

      Radera
    2. "exemplet med ett annat ekonomiskt system i existens försvann. Socialdemokrater var inga anhängare av sovjetsystemet, men bara dess existens hade stor betydelse bara genom att finnas då det visade på att man kunde faktiskt organisera ett samhälle på annat sätt än det vi ser idag."

      Radera
  7. Du skrev ovan :

    "exemplet med ett annat ekonomiskt system i existens försvann. Socialdemokrater var inga anhängare av sovjetsystemet, men bara dess existens hade stor betydelse bara genom att finnas då det visade på att man kunde faktiskt organisera ett samhälle på annat sätt än det vi ser idag."

    Hur "fan" kan man tycka att detta har stor betydelse annat än möjligen som ett extremt avskräckande exempel, men är man kommunist som du så resonerar man ju annorlunda helt uppenbart.

    Och vad "fan" är en "demokratisk socialist", är det samma sak som en "demokratisk nazist" ?

    /Den gröna smaragden

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tragiskt att vissa inte varken lyssnar eller vill förstå. F ö Palme betäckande sig som just demokratisk socialist. Det är stor skillnad mellan socialism och kommunism men tydligen din allmänbildning så dålig att du inte känner till detta fakta.

      Radera
    2. Björn Arnoldsson28 mars 2013 kl. 21:57

      Nej, mina vänner, Ingemar står förvisso längre till vänster än jag - men någon kommunist är han inte! Däremot är hans och Mouffes syn på "exemplet" sovjetsystemet litet kontraproduktiv. OM nu sovjetsystemet skulle kunna bevisa något, så borde det väl snarast vara OMÖJLIGHETEN att organisera ett alternativ till den liberala marknadsekonomin.

      Radera
    3. Björn, det blev ju den konsekvensen. Arbetarepartierna förlorade exemplet, oavsett vad man tyckte om det - och socialdemokraterna var hela tiden kritiska till sovjetsystemet och det fungerade ju inte heller, därför blev det kapitalistiska systemet ensam segrare s a s trots att det har uppenbara brister och långsiktigt troligen inte kan överleva pga det inneboende motsättningar och upprepade kriser. Sovjetsystemet var inte svaret utan en återvändsgränd. Men det innebar ju också att arbetarepartiernas självförtroende också föll med sovjetsystemets misslyckande och nu saknar de socialdemokratiska partierna en reformistisk strategi.

      Radera
    4. "Arbetarepartierna förlorade exemplet,"

      Vilka arbetarpartier ?

      Nej, socialismen/kommunismen förlorade när den under 100 år visat vad den lett till för samhällssystem.

      Det system vi har säger du "långsiktigt troligen inte kan överleva pga det inneboende motsättningar och upprepade kriser"

      Detta system vi har är det enda som långvarigt gett demokrati. Socialism och kommunism har förkastats i land efter land.

      Socialismen/kommunismewn visade sig vara en återvändsgränd.

      "arbetarepartiernas självförtroende också föll med sovjetsystemets misslyckande och nu saknar de socialdemokratiska partierna en reformistisk strategi."

      Va ? Menar du vad du skriver ? Att socialdemokraternas självförtroende raserades med sovjetsystemets "misslyckande" ?

      Skrämmande att läsa detta flirtande du för med detta vedervärdiga samhällssystem !

      Slutligen, vad är en "demokratisk socialist", är det samma sak som en "demokratisk nazist" , en "demokratisk fascist" eller kanske en "demokratisk kommunist" ?

      /Den gröna smaragden

      Radera
    5. Den blå smaragden är historisk okunnig då han blandar samman sovjetkommunismen med de reformistiska socialistiska arbetarepartierna.
      Var finns likheten mellan det stalinistiska byråkratväldet i Sovjet och välfärdsstaterna i ex vis Norden.
      Det är flirt med ett uselt misslyckat system att konstatera att det funnits och det var ena sidan i global kraftmätning under nästan hela förra seklet.
      Social rättvisa och jämlikhet parad med demokrati och starka välfärdsstater utmärker demokratisk socialism..
      Att kapitalismen har svåra inneboende motsättningar ser vi i de allt vanligare, djupare och längre ekonomiska kriserna. Det som sker nu med massarbetslöshet, politisk desperation, ökad extremism och oförmåga att lösa problemen inom det demokratiska systemets hägn visar just på dessa inneboende motsättningar.
      Kapitalismen födelse skedde redan under 1300-talet då de eviga krigen skapade ett behov av närmast industriell produktion av vapen. Det växte fram ett rudimentärt banksystem och arbetskraft flydde från landsbygden till de ökande i betydelsen städerna.
      Alltså under den feodala epokens höjdpunkt växer grundstommen till kapitalismen fram. Sedan tog det 400 år innan den var mogen att kasta det feodala systemet över ända.
      Frågan är väl snarast vad växer fram som vi inte ser nu men som kommer att bli det kapitalistiska systemets baneman. Det vet vraken du eller jag. Sovjetsystemet var inget annat än ett perverterat byråkratsystem, det närmast av uthärdligt och gott för medborgarna har varit välfärdsstaterna som de reformistiska socialistpartierna byggde efter kriget. De gav både demokrati och ett gott liv till medborgarna med ökad jämlikhet.
      I o m 1980-talets nyliberala revolt och Sovjetblockets fall försvann förutsättningar i vart fall försvann de. Högern i väst behövde inte frukta Sovjet och därmed inte heller ge eftergifter i utjämnande riktning. Nu kunde man ta hela kakan och sedan dess har också den reformistiska socialismens partier trängts tillbaka eller gått åt höger.

      Radera
    6. OBS skall givetvis vara "Det är INGEN flirt med" i tredje stycket, inget annat beklagar det fatalt bortfallande ordet INGEN.

      Radera
    7. Socialisten visar sin färgblindhet och okunskap.

      Socialismen har kastats ut ur snart sagt alla länder på jorden, det finns spår kvar på Kuba, i Nordkorea, och en del afrikanska och sydamerikanska länder.

      Norden är inte och har aldrig varit socialistiska länder, de är liberala marknadsekonomier.

      Du konstaterar inte bara att detta vedervärdiga socialistiska styrelsesätt funnits, du

      * säger " bara dess existens hade stor betydelse bara genom att finnas då det visade på att man kunde faktiskt organisera ett samhälle på annat sätt än det vi ser idag."

      * samt "arbetarepartiernas självförtroende också föll med sovjetsystemets misslyckande och nu saknar de socialdemokratiska partierna en reformistisk strategi."

      Det finns inget som helst berättigande för dessa avskyvärda samhällssystem (socialism/kommunism) men DU verkar tycka det.

      Slutligen, vad är en "demokratisk socialist", är det samma sak som en "demokratisk nazist" , en "demokratisk fascist" eller kanske en "demokratisk kommunist" ?

      /Den gröna smaragden

      Radera
    8. Uppenbart är att Den blå smaragden inte varken kan eller vill läsa det jag skriver. Jag har förklarat ovan vad demokratisk socialism står för. Jag har aldrig påstått att de nordiska länderna är eller har varit socialistiska, var han nu fått det ifrån. I vart fall har jag aldrig påstått det.
      Vad Sverige, Norge och Danmark men även länder som UK haft har varit omfattande välfärdsstater med kollektiva lösningar och jämlikhetssträvanden.
      Dessa välfärdsstater har tvingats tillbaka sedan 80-talet av den nyliberala revolten med privatiseringar och ökad marknad istället för kollektiva och oftast effektivare lösningar för att skapa ett jämlikare samhälle.
      När Sovjetsystemet föll innebar att det kalla kriget upphörde och det rena kapitalistiska system framstod som oövervinneligt . Detta gjorde att högerns och kapitalets benäget att göra eftergifter i form av kollektiva välfärdssystem minskade drastiskt. Den nyliberala offensiven mot de kollektiva välfärdsstaterna sammanfaller historiskt med Sovjetsystemets kollaps precis som de socialdemokratiska (= demokratiskt socialistiska partierna) började sin vandring mot höger (= mitten).
      Detta hänger ihop och kan inte nonchaleras med upprepade floskler och billiga debattknep.

      Radera
    9. Ingemar..."Den bruna smaragden" är ett troll. Ingen idé att slösa energi på sådana.

      Radera
    10. Ja, kanske det. Han verkar leva Sagornas Värld.

      Radera
    11. Sagt av en som trots verklighetens dystra sanningar fortfarande tror på socialismen ....

      Radera
  8. Den gröna smaragden läser exakt vad du skriver.

    Nej, du har inte fått ihop begreppet "demokratisk socialism", lika lite som "demokratisk fascism".

    Vätsvärlden har varit och är liberala marknadsekonomier. Inte socialiststater.

    Du har ju ogillat de system vi har i nuläget, du skriver bland annat

    "det kapitalistiska systemet ensam segrare s a s trots att det har uppenbara brister och långsiktigt troligen inte kan överleva pga det
    inneboende motsättningar och upprepade kriser. ", du ogillar alltså det nuvarande (liberal marknadsekonomi).


    Du skriver "Sovjetsystemet var inget annat än ett perverterat byråkratsystem, " , tja det var nog miljoner ggr värre än så ...

    Samr "I o m 1980-talets nyliberala revolt och Sovjetblockets fall försvann förutsättningar i vart fall försvann de.
    Högern i väst behövde inte frukta Sovjet och därmed inte heller ge eftergifter i utjämnande riktning.
    Nu kunde man ta hela kakan och sedan dess har också den reformistiska socialismens partier trängts tillbaka eller gått åt höger."

    Så du menar att Sovjetsystemet hade en positiv inverkan på oss ... usch...

    /Den gröna smaragden

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland undrar man hur det står till med läskunnigheten och förståelsen av vad man läser. Sovjetblocket var ett faktum, det fanns under perioden 1917 tills det upphörde. När det skedde så ökade också trycket från marknadsliberalt håll Nyliberalerna hade besegrat Sovjetblocket som i sig var en återvändsgränd. Men dess blotta existens oavsett vad vi tycker om det, jag kan inte se något förmildrande i dess politik,innebar att kapitalet i väst var tvungen att ta hänsyn till det då Sovjet framförallt efter 2:a världskriget hade ett högt förtroende inom arbetarklassen. Kommunistpartierna höll på att vinna val i ett antal viktiga Europeiska länder, socialdemokraterna/Labour regerade i andra och det hade betydelse att Labourpartierna kunde med stöd ofta från liberala partier genomföra stora välfärdsreformer inom skolan, sjukvården, äldrevård, infrastruktur osv och det hade en del i kampen mellan blocken där kapitalet var tvungen genom sina partier (främst högern) ge eftergifter i mer kollektiv riktning som i Sverige för att minska kommunistpartiernas inflytande inom arbetarklassen.
      När sovjetblocket faller finns inte längre någon anledning till att göra dessa eftergifter utan nu kunde nyliberalerna intensifiera sin offensiv mot välfärdsstaten.
      Det här har INGET med att göra vad vi tycker om Sovjet eller inte tycker; faktum kvarstår maktbalansen förändrades totalt och det fick konsekvenser. Vi såg det i UK, vi såg det i Sverige, vi såg också en liknade utveckling u USA; överallt monterades ner de kollektiva lösningarna i form av gemensamma välfärdsstaten.
      Jag vet inte om blå smaragden tycker att en arbetslöshet i Europa på 13 % och i Sverige på över 8 % är nmågot positivt. En växande arbetsmarknad med lönedumpning som pressar lönenivåerna neråt inom många branscher, att löntagarnas rättigheter försvagas genom Ruffert och Lavaldomarna; att sjukvård och omsorg har blivit en lekstuga för riskkapitalister som för ut miljarder av våra gemensamma skattepengar medan de gamla ligger i sin egen skit eller låses in på vårdhem utan personal; att rasismen ökar pga ökade och underblåsta fördomar från högerextremister i de flesta länder; att Sverige har ett högerextremt främlingsfientligt parti i riksdagen som har rötter i 80-talets nazism.
      Sovjetsystemet hade INGEN positiv inverkan på oss men dess existens innebar påverkan bara genom att det fanns - sen får du säga vad du vill.
      Jag föreslår att du läser på lite mer och skaffar dig kunskap istället för att rapa upp dina trossatser som passar in i din uppfattning. För att förstå vår tid måste vi inte bara känna till historien, vi måste också våga problematisera densamma. Det är den blå smaragdens problem att han varken har förmågan eller viljan.
      Slutligwen och för sista gången:
      Välfärdsstaterna var det närmaste vi kommit demokratisk socialism; alltså stärkt demokrati och utjämnade jämlikhet. Du får ta min definition som den är och sluta med tjafset om "demokratisk kommunism" och "demokratisk nazism" som i sig är inte bara språkliga omöjligheter utan också politiska stolligheter. Ungefär lika stolligt som det envisa tjatande om intet och försöken att klistra på undertecknad uppfattningar och ideologi jag inte omfattar eller ens har haft funderingar på att omfatta.

      Radera
    2. Jag är nyfiken på "Anonyms" ålder.

      Radera
    3. Jag är inte intresserad av varken din ålder, hudfärg eller blodgrupp.

      Radera
  9. Kommunismen/socialismen kollapsade pga människors önskan att leva i frihet, i en demokrati. Inget annat. De var trötta på diktatur.

    Att Sovjet hade högt anseende hos dig må så vara.

    Att du på allvar ser Sovjet som en viktig aktör för att förändra vårt samhälle till ett bättre samhälle är bara skrämmande.
    Senare säger du att det inte hade någon positiv påverkan, alltså brister du helt i logik.

    Sovjet stod inte för en välfärdsstat. Socialismen kunde aldrig konkurrera med liberala marknadsekonomier när det gällde att
    bygga välfärdssamhällen.

    Vad den nuvarande massarbetslösheten har med detta att göra (som började på 90-talet) vet jag inte, den är ett resultat av globalisering och konkurrens från låglöneländer.

    Kanske tycker du att Nordkorea är att föredra, de har väl ingen arbetslöshet.

    Sd har rötter i nazism men om man tittar på ditt socialdemokratiska parti så har de nazistiska anslag så det räcker historiskt sett det med.

    Jag tror inte du kan lära om, du är så inprogrammerad med din socialistiska troslära.

    Du tror att du sitter inne med den enda sanningen, det bästa av det bästa, det enda rätta sättet att organisera ett samhälle.

    Det har dina socialistiska kamrater också trott och varje gång har det lett till diktatur, massmord och mänskliga tragedier.

    Demokratisk socialism existerar inte, lika lite som demokratisk fascism.

    Ditt nyspråk är bara ett försök att gömma verkligheten som är ren och skär ondska.

    /Den gröna smaragden

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet vem du riktar dig till men det du skriver har ingen relevans för det jag skrivit. Därför är den här meningslösa diskussionen avslutat för min del och är tacksam om du tar dina fabler till annan plats än att belasta min blogg med dem.

      Radera
  10. Jag kommenterar det du skriver.

    Det har visst relevans, jag förstår att du snärjt in dig i dina egna ord och sitter fast.

    /Den gröna smaragden

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ge ett exempel på ett demokratiskt land där socialdemokrati och arbetarrörelse inte spelat en stor roll för jämlikhet och demokratin?

      Radera
    2. Ge ett exempel på ett socialistiskt/kommunistiskt land som inte lett till diktatur...

      Radera
  11. Du kan uppenbarligen inte ta till dig ett logiskt resonemang. Du vill inte heller försöka förstå. Du är blockerad av den enögdhet som blockerade uppfattningar ger. Beklagar.

    SvaraRadera
  12. Om socialismen i Sovjet :

    "bara dess existens hade stor betydelse bara genom att finnas då det visade på att man kunde faktiskt organisera ett samhälle på annat sätt än det vi ser idag."

    När de föll :

    "Arbetarepartierna förlorade exemplet,"


    "arbetarepartiernas självförtroende också föll med sovjetsystemets misslyckande och nu saknar de socialdemokratiska partierna en reformistisk strategi."

    Man bara skakar på huvudet.

    /Den gröna smaragden

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår att du skar på huvudet eftersom du inte begriper ngt

      Radera
  13. Problemet för dig är att jag och andra mycket väl förstår vad du skriver.

    Att du själv inte vill stå för det du skriver kan jag förstå, det är inga trevliga åsikter du för fram.

    /Den gröna smaragden

    SvaraRadera
  14. Du förstår inte, vill inte förstå och enbart förvränger .

    SvaraRadera
  15. "Motvalsare" säger man om personer som "Anonym". Vad man menar är personer med en betungande sk "ryggsäck" som i det vardagliga har få vänner som ser denne som en påfrestande "energitjuv" som man endast klarar av att ta i små portioner. Kan vara så att denne känner sig och alltid känt sig missförstådd och får sitt självhävdelsebehov uppfyllt genom att söka martyrskap i omöjliga diskussioner man inte kan vinna och på så vis får bekräftelse på att "man är missförstådd".
    Denne är inte bara ett troll. Av ovan resonemang och den retoriska uppbyggnaden på både frågeställningar och svar, tycker jag mig se tecken på fanatism av det mörkare slaget. Normalt sett är sådana personer inte rehabiliterbara utan måste hanteras på en armlängds avstånd och aldrig tillåtas inbjuda till diskussion eftersom syftet endast är ett haveri av diskussionen med hjälp av cirkelargumentation styrandes mot den egna uppfattning om sig själv i sina ögon varandes en övermänniska men missförstådd av övriga världen.
    Du skulle aldrig ha bjudit in denne till diskussion. Personligheter som denna bör avfärdas med tystnad eftersom respons endast ger bekräftelse och därmed bränsle av dennes mörkare sidor. Men dessa bör man ändå hålla i synfältet. Denne är säkert en mycket, mycket ensam människa vars beslut och handlingar säkerligen uppfattas av omgivningen som högst irrationella. Med potential till mycket allvarliga handlingar om tillräckligt med bränsle och egen aktiva sökande av "verktyg" tillåts .
    Vi har redan haft tillräckligt med mänskliga katastrofer i vår närhet och det är synd att denne inte törs att identifiera sig. Anonyma har inget i debatter att göra av just de skäl jag skriver ovan. Det är odemokratiskt. Jag tycker du skall ta bort möjligheten att posta anonymt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ditt lekmannamässiga "psykologiserande" är typiskt för individer som i en totalitär stat blir nyttiga redskap för en grym regim som kan expediera oliktänkande individer på ett effektivt sätt med det sätt de rationaliserar sitt tänkande ...

      /Den gröna smaragden

      Radera
  16. Lätt att förstå, inget förvrängt.

    Om socialismen i Sovjet skriver du :

    "bara dess existens hade stor betydelse bara genom att finnas då det visade på att man kunde faktiskt organisera ett samhälle på annat sätt än det vi ser idag."

    När de föll :

    "Arbetarepartierna förlorade exemplet,"


    "arbetarepartiernas självförtroende också föll med sovjetsystemets misslyckande och nu saknar de socialdemokratiska partierna en reformistisk strategi."

    /Den gröna smaragden

    SvaraRadera
  17. Du har naturligtvis rätt i den här diskussionen, Ingemar. Även om de "trettio ärofulla åren", som fransmännen kallar dem för, nog också kan tillskrivas att borgerskapet var skrämt för den inhemska arbetarrörelsen också - varför skulle annars Skandinavien och USA båda utmärkas av att de var pionjärer och att de hade mellankrigstidens mest framgångsrika arbetarrörelser? Och även de antikoloniala rörelserna måste kunna tillskriva sig en del av äran.

    Däremot begriper jag inte alls varför du påstår att S har rört sig mot MITTEN? I många frågor är Sverige extremt reaktionärt - vinstdrivande skolor, vinstdrivande riskkapitalister inom vården... och S och M är eniga om att detta bör fortsätta! Inget annat land har gått lika långt - utom Chile där vissa av Pinochettidens anordningar fortfarande finns kvar.

    Det är en nyliberal sekt som styr Sverige, och både S och M är med där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jan, trevlig påsk förresten, nej vi ska inte glömma bort den koloniala frigörelseprocessen. Den hade en enorm påverkan på det senare skedet. Jag borde tagit med detta i min analys, dock berör jag det i mina böcker om än i föregående .
      Jag dock inte helt inte överens om att en nyliberal sekt styr Sverige. Visst det är sant i stort hela det etablerade politiska spektrer är överens on en politisk doktrin - , en ortodoxi, marknadsliberalismens i dess mer extrema variant vilket gjort att Sverige har avreglerat och gått längre än de flesta jämförbara länder.
      Vad som är mitten i politiken ligger i betraktaren och inte minst tidsepokens ögon. Dagens mitt är gårdagens höger. Dagens vänster är gårdagens socialliberalt influerade del av socialdemokratin.
      Men vi får aldrig ge upp, historien förändras.
      Jag kanske inte bort svara "trollet" men samtidigt har jag ett ansvar inför de som läser min blogg, dock inget hopp om att trollet varken vill eller kan förstå. Normalt tar jag bort anonyma inlägg, kanske bort göra det i detta fall.

      Radera
    2. Jag bedömer kanske främst utifrån internationellt perspektiv. Sverige är extremt, avreglerar och privatiserar även sånt som inte avregleras och privatiseras i de flesta andra länder. Till höger om högern, som IVAs skolkonferens uttryckte det före påsk.
      Och jag kan inte se att S spjärnar emot. Förmodligen finns det för många höga offentliga tjänstemän i deras led som gärna vill försöka sig på kapitalistisk verksamhet på det offentligas bekostnad.

      Radera
  18. Den stora förändringen i balansen mellan kapital och arbete skedde när det så kallade Östblocket försvann. Då kunde SAF, dess ideologiska förtrupper och högersidan inom SAP genomföra den offensiv vi sett.
    Den illusion som funnits om samförstånd ledde reformismen till fel slutsatser. Jag hänvisar till analysen på sidan: http://antisystemiskdebatt.blogspot.se/2013/03/valfarden-handlar-om-makt.html "Välfärdsstaten som byggdes upp efter andra världskriget var en klasskompromiss som återspeglade styrkeförhållandet mellan kapital och arbete." " När styrkeförhållandena ändrades, bl.a. genom att "realsocialismens" systemalternativ föll samman, så gick kapitalet till offensiv med målet att ta tillbaka alla eftergifterna. Socialdemokratin och de f.d. kommunistiska partierna till vänster fortsatte däremot att tro på samförståndspolitiken och gjorde inget motstånd. Tvärtom accepterade man den nyliberala politiken och deltog aktivt i att förverkliga den!"

    SvaraRadera
  19. Fortsättning på inlägget 11:49
    Jag håller i stort med din historiska genomgång Ingemar. Men problemet uppstår ju när en socialdemokrati ska verka i en värld där inte bara högern som ideologi och partier konkurrerar om utrymmet och där anpassningen till dessa ständigt pågår. En socialdemokrati som inte kan vara systemkritisk därför att finanskapitalet, genom egna politiska beslut, tillåtits begränsa den politiska handlingsfriheten och kommit att styra ekonomin fullständigt. Ett litet tecken är ju att man inte vågar förbjuda vinster inom välfärdens hjärta.
    Vad finns då kvar som skiljer från övriga borgerliga partier? Bandet till fackföreningarna som låtit sig förgiftas av samma systemansvar och missriktade samförstånd till döds?
    Samhällsansvar in absurdum när den linjen i förlängningen styr in allt mer och mer mot mindre välfärdssamhälle och mer rå kapitalism kan aldrig förknippas med ett parti som är socialt till namnet.

    SvaraRadera
  20. Du skriver bara trams. Vilka länder har större utjämning och medborgardemokrati? England? Frankrike? USA? Eller Italien? Vilka länder befinner sig längre från mitten?
    Du är en liten muffare som sitter på nätet och bekämpar demokratin. Din okunskap och brist på perspektiv avslöjar dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ove, hur har du läst vad jag skrivit? Lite ironiskt av blir anklagad för att vara kommunist av en annan för att vara muffare. Vad härnäst??

      Radera