Återupptäck # 4: The Coasters

Under den här rubriken kommer jag att skriva om band och musiker som är kanske lite bortglömda i den stora publikens öga.

(Arkivbild)

The Coasters hette ursprungligen The Robins och var en av 1950-talets R&B/R&R-periods bästa vokalgrupper. Med sina rötter i doowop och R&B men inte så lite av humor tillagt till denna brygd så blev The Coasters enorm inflytelserika.

Långt mer, faktiskt, än vad de själva var kommersiellt framgångsrika. Det spelade faktiskt ingen större roll att gruppen bytte folk ganska ofta, de lät ungefär likadant i alla fall (jfr med The Drifters.) Orsaken till detta hette Jerry Leiber och Mike Stoller, gruppens geniala låtskrivare och producenter.

The Beatles snodde ”Three Cool Cats”, ”Searchin´”, ”Besame Mucho”, The Rolling Stones I sin tur var på “Poison Ivy” och The Beach Boys “Riot In Cell Block # 9” (då kallad “Student Demonstration Time”) precis som Dr. Feelgood. Andra som tog upp Coasters-låtar var Downliners Sect och Elvis som båda gjorde ”Little Egypt”.

Vad var det som då gjorde The Coasters så framgångsrika. Flera skäl tror jag. Den först var som sagt att Mike Stoller & Jerry Leiber som skrev och producerade alla dessa hits. De två vita producenterna och låtskrivarnarna som båda älskade den svarta musiken och hade något som andra producenterna i den tidens USA inte hade; respekt för den svarta kulturen. Naturligt spelade det en stor rioll den artistiska frihet som man hade på Atlantic.

Det andra var att de två och halvminuters långa inspelningar var små noveller om gettolivet sett ur gettoperspektiv. ”Riot In Cell Block # 9” och ”Framed” handlar om hur det fördomsfulla rättssystemet missgynnade den svarta befolkningen; ”Poison Ivy” och ”Three Cool Cats” om den sexuella dubbelmoral som präglade USA under denna period (och idag med). ”Charlie Brown” är om skolans clown och blivande (?) ungdomsbrottsling. I ”Along Came Jones” drivs med den amerikanska kulturen som den speglades i TV med dess tydliga rasistiska övertoner.

I dag är det få som kommer ihåg The Coasters. Det är synd för det de spelade in speciellt mellan 1954 – 1960 är klassisk R&R/R&B men det är också bland det mest politiskt tydliga utan att bli övertydligt som spelades in under dessa år. Det är musik som hade stor betydelse för den svarta befolkningens självkänsla och var en för sin tid radikal kritik mot det amerikanska samhället med sin dubbelmoral, rasism och konsumtionsmentalitet.

Det finns några bra CD-samlingar med The Coastersmaterial. En utmärkt introduktion är Rhino/Atlantics ”50 Coastin´Classics” som fortfarande finns tillgänglig,

På youtube finns några filmsnuttar med The Coasters. Min favorit är denna med ”Charlie Brown”:

 

Text: Ingemar E.L. Göransson

Det behövs inget paraply när solen skiner

När solen skiner behöver man inget paraply men när det regnar saknar man det. Så kan man sammanfatta hur a-kassan fungerar för den enskilde. När man har jobb behöver man inte a-kassan för att klara sig men när arbetslösheten är ett faktum så är a-kassan en genial idé. Vi tillsammans som kollektiv ser till att våra mindre lottade bröder och systrar klarar sig från fattighuset till de hittat ett nytt jobb.

Tyvärr fungerar a-kassan i dag bara i teorin på det sättet. När man läser som i Aftonbladet igår att arbetslösa tvingas låna av vänner och släkt i väntan på att a-kassan skall betalas ut. En väntan som är ända upp till 4-5 månader. Tänk själv, vänta i gott och väl ett drygt kvartal utan pengar till hyra och mat, räkningar osv. Och varför, a-kassan hinner inte med p.g.a. alla nya regler och kontroller som den sittande högerregeringen har lagt på a-kassorna.

Detta ovanpå att a-kassan är försämrad med sämre ersättning och väsentligt dyrare så kan den inte betala ut ersättningen som den arbetslöse har rätt till.

A-kassan har utvecklats till en absurd skandal som enbart kan klandras den sittande regeringen. De skyldiga är Reinfeldt och hans regering. Skyldig till eländet är en arbetsmarknadsminister Littorin som i ord är så positiv till facket, kollektivavtal och a-kassan.

Men det är ju dessa herrar som påhejade av svenskt näringsliv har kvaddat hela a-kassesystemet genom försämrad ersättning och mängder av nya orimliga kontrollkrav som gör att a-kassorna inte hinner med nu när krisen slår till mot sysselsättningen. Allt med den ideologiska bockfoten att tvinga arbetslösa att ta jobb till allt lägre löner för att pressa ned lönenivån totalt.

 

“..ställ de

ansvariga för

a-kasseskandalen

till svars…”

Det är en skandal, det är en oförskämdhet mot alla som drabbas av krisen med arbetslöshet som följd. Det är nödvändigt att ställa de ansvariga i regeringen till svars för det elände som de ställer till med och det måste ske nu. Hösten måste föra med sig protester, demonstrationer och aktioner mot högerregeringen som medvetet har satt hundratusentals arbetslösa i en veritabel rävsax; inget jobb och ingen a-kassa!

Politiskt måste a-kassan bli en av valets viktigaste frågor. För sysselsättning, jobb och a-kassa hör samman. Det är nödvändigt med en trovärdig a-kassa som fungerar som den omställningsförsäkring och inkomst försäkring mellan jobb. När Mona Sahlin kommer säkerligen också att komma med konkreta löften om en bra och fungerande a-kassa. Det är självklart om alliansen skall slängas ut från Rosenbad september 2010.

Som sagt när det regnar det är då man behöver paraply och när arbetslösheten drabbar behöver man a-kassa. Just nu verkar det vara tvärtom. Regeringen tycker det räcker med ett paraply mot arbetslösheten och regnväder åt de arbetslösa.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Veckans foto; vecka 34

Foto: Ingemar E. L. Göransson ©

Rhodos, sommaren 2005

Här börjar helgen…

Bruce Springsteen 1975 med Rosalita (Come Out Tonight):

 

Trevlig helg!!

Text: Ingemar E. L. Göransson

(S) – det duger inte med mindre än 30 % ett år före valet

Kommer Riksdagshuset få ny regim efter valet 2010?

Trenden är uppenbar – socialdemokraterna tappar medan Miljöpartiet och Vänstern stärks faktiskt. Men det mest oroande i United Minds/Aftonbladets undersökning är att Sverige”demokraterna” är på väg in i riksdagen. Då är det svårt att glädja sig åt att Kristdemokraterna verkar har gjort sitt i riksdagen. Ett högerparti ersätts av ett semi-fascistiskt populistiskt parti som SD.

Men hur reagerar då socialdemokraterna när man får en all-time low i opinionsundersökningen som AB presenterar.

Ibrahim Baylan, den socialdemokratiska partisekreteraren säger till Aftonbladet:

– Man får ta opinionsundersökningar på sommaren med en nypa salt. Vår kongress ska fokusera på jobbfrågan, jag tror att den blir avgörande.

Visst, man ska alltid ta opinionsundersökningar med en nypa salt men samtidigt kan inte ens Baylan bortse från trenden; (S) backar i undersökning efter undersökning och under 30 % borde om inte skapa panik så en känsla av nu är det allvar. Det räcker inte då hänvisa till partikongressen om två månader – det duger inte om (S) vill se ett maktskifte september 2010.

(S) problem är att man inte har en tydlig politik, eller man har en politik där sneglandet på storstädernas medelklass har fått dominera. Det är uppenbart att det finns en kritik internt mot detta. Allt fler börjar ifrågasätta den försiktiga attityden som Ann-Marie Lindgren skrev i Aktuellt i Politiken.

” Politik måste ha en linje, och en inriktning. Det vi ska fråga oss i dag är inte vilken sorts politik som kan tänkas appellera speciellt till medelklassen. Frågan är vilken politik vi med utgångspunkt i socialdemokratins värderingar ser som svaret på de ekonomiska och sociala utmaningar som dagens samhälle ställer – för medelklass likaväl som arbetarklass.” (min understrykning; skribentens anm.)

Politiken där utgångspunkten är att anpassa sig till olika gruppers intressen fungerar uppenbarligen inte för annars skulle (S) ha en långt bättre situation i opinionen än idag. Den belgiska författaren Chantal Mouffe skriver i sin bok ”Om det politiska”:

”Ett mycket tydligt tecken på att New Labour har gjort sig av med sin vänsteridentitet är att man har övergivet kampen för jämlikhet. Partiets slagord handlar nu om att erbjuda ”valfrihet”. Klasserna har synbarligen försvunnit, och nyckelorden för dagen är istället ”innanförskap” och ”utanförskap”. Man tänker sig att samhället består av medelklasser; de enda undantagen är den lilla eliten av mycket förmögna å ena sidan och de som befinner sig i ”utanförskap” å den andra. Denna syn på samhällsstrukturen ligger till grund för den ”konsensus kring mitten” som New Labour företräder.” (Om det politiska sid 63)

Nu är inte svenska (S) brittiska New Labour men det går inte att undvika att notera den stora påverkans Blairs politik haft på socialdemokratin här hemma; samma överdriva syn på medelklassens roll; samma otydliga uppfattning om arbetarklassens betydelse och inte minst samma jakt mot politikens mitt.

Nu blir alla katter grå i mörkret och alla partier blir halv-liberala i mitten. Politik blir ett grått mischmasch utan konturer vilket får till konsekvens att politiken blir allt mindre intressant. Extremism och proteströstning är helt enkelt första stationen mot en demokrati som försvagas till förmån för gatans parlament. Vi har sett detta i Frankrike, Belgien och det har börjat skönjas på andra håll i Europa.

Inte undra på att man tappar i ett läge då partiet borde glida fram på en räkmacka fram till Rosenbad och regeringsställning. Att då som partisekreterare fromt hoppas på partikongressen i oktober är närmast att begå politiskt harakiri.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

(Ytterligare artiklar i samma ämne: bl.a. se länk samt här)

Rojalistiskt hysteri

En sak ska göras helt klart och tydligt – jag är republikan. Orsaken är inte att jag tycker illa om kungen som person eller hans familj. Jag känner dom inte och kan inte ha någon uppfattning vad det gäller deras person. Men jag tycker hjärtligt illa om att monarkin ska vara en i situation som även om det inte är så på pappret kan utöva påverkan på nationens styre. Jag vill kunna välja, och välja bort, i allmänna val individerna som får förtroendet att styra vårt land. Det är en fråga om demokrati, helt enkelt.

Nu börjar det likna närmast hysteri med ytterligare ett monarkibröllop på gång. Nu är det nästa prinsessa som ska ”å sta´” som Strindberg skrev en gång. Vi andra får begapa eländet och betala. Förresten vi betalar ännu en gång eftersom kungahuset får ett lindrigt sagt generöst apanage. Om man ska tala om att någon i detta land lever på bidrag så är det monarkin.

 

“ett motbjudande

skådespel”

 

Alla tidningar, framförallt, veckopress och inte minst kvällstidningarna blir till sig så att man tro att de har hittat den journalistiska G-punkten eftersom de verkar få rojalistisk orgasm på löpande band. Hela skådespelet är i grunden motbjudande.

Eller som min kära hustru sa – det är bättre än tjatet om svininfluensan. Och, vad då, den ofrivilliga liknelsen monarkin och svininfluensas är inte helt fel. Man behöver inget av dem och inget av storheterna gör någon nytta! Så är båda förbaskat kostsamma för folkhushållet.

Här gifter en kvarleva från medeltidens envälde bort sina brats till osannolika kostnader samtidigt som 100.000-tals människor är arbetslösa och tusentals tvingas till socialbidrag eller att tigga för att överleva.

Ett motbjudande skådespel som också spelar en politisk roll eftersom det ena bröllopet kommer att genomföras månaderna innan valet. Hela valrörelsen kommer att ryckas sönder och det kan bara den sittande högerregeringen tjäna på. Så kom inte och säg att monarkin och kungahuset inte kan påverka politiken – det är bara nys!

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Ett skammens rike

Finns det något mått på hur väl ett samhälle fungerar och hur humant det är så är det hur man tar hand om sina som till August Palm sa ”till skada komna medborgare”. Det är ett viktigt mått men ett annat är hur det ser ut för människor som inte har tak över huvudet eller tvingas t.o.m. att tigga.

När jag gick i Stockholm idag möttes jag av en syn som gör mig både förbannad och oerhört nedstämd. En gammal man stod på knä och sträckte fram sin hand och tiggde om några ören för att kunna äta eller vem vet att få något annat som kan värma honom.

Jag har funderat på om jag skall publicera den bild som jag smygtog med min telefon eller inte. Men jag har beslutat att göra det. Inte för att på något sätt nedvärdera den gamle mannen utan för att visa den misär som vårt samhälle visar upp mitt i det att vi andra har ett rätt så bra. Jag säger som Nils Ferlin “må förlåta somliga rader”, uppsåtet är dock gott.

Det sociala nätverket skall gälla alla; även fattigaste, alkoholister, missbrukare och hemlöshet skall vara en icke-existerande företeelse. Men så är det inte. Bostäder är förunnat de med pengar; mat de som får något över och arbete de som har utbildning och eller hälsa.

Vad vi ser i våra städer är en humanitär katastrof. Det är en skam och jag skäms över att Sverige tillåter sig att människor lever under förhållanden som dessa.

Ingen skall behöva stå på knä och tigga i ett humanistiskt samhälle som tar hand om sina ”till skada komna medborgare”. Sverige håller på att bli ett skammens rike.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson