Beatles, Fogerty och afrikanska toner

Hösten har kommit och det märks på alla nya plattor som kommer.

Den stora grejen den här veckan är givetvis Beatles boxarna och dess remastering men de kostar rent oförskämt mycket är min uppfattning. Monoboxen kostar 2.700 kronor för 13 CD. En girig prissättning där andra skulle i liknade fall ha satt priset väsentligt lägre. Det blir få som kommer att lägga så mycket stålar på monoversionen av Beatles LP:na. Jag nöjer mig med Capitols boxar som kom 2004 där vinyl-mixarna är tillgängliga. Beatles var bra men så förbaskat bra var de inte så att jag lägger en förmögenhet på dem.

John Fogerty har släppt en ny ”The Blue Ridge Rangers” – platta under titeln ”Rides Again”. Den förra som kom 1973 (!) följs nu 36 år senare av en ny djupdykning i americanans ljuva sångvärld. Tyvärr inte riktigt liga övertygande även om det finns tillräckligt mycket på plattan som gör att den är värd att skaffa. Men plattan är ljusår så mycket bättre och äkta i jämförelse  ifrån det usla magplasket som Rod Stewart gjorde i den amerikanska sångboken för några år sedan. Topparna är ”Paradise”, Rick Nelsons ”Garden Party” och Everly Brothers ”When Will I Be Loved” med Bruce Springsteen som gäst. Men varför “Moon River”???

Men den utan tvekan mest spännande plattan som har hamnat på mitt skrivbord är den bonus-CD som är med tidskriften ”Mojo” – ”Africa Rising”. Här finns en fantastisk vacker ”Cantelowes” med Toumani Diabate, en grym “Tenhert (The Doe)” med Timariwen för att nämna några exempel på den spännande och fräscha musik som 13-spårs-CD:n med även Ali Farka Toure och Tony Allen. Köp Mojos septembernummer och lyssna in detta vidunderliga kalejdoskop av musik.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Absolut blåst

Vem trodde att Pernod Picard inte var ute efter ett av världen starkast varumärken ”Absolut Vodka”,  vill han eller hon resa sig upp i salen och sätta på sig dumstruten. Den ende som reste sig upp var utförsäljningsminister Mats Odell.

Någon förvånad?

Pernod Picard har meddelat att allt utom ”Absolut Vodka” skall säljas till hugade spekulanter. Fabriker och varumärken skall nu slumpas ut för att täcka Picards ebb i kassan efter köpet av Vin och Sprit. Så, så mycket var löften om att vårda lokala varumärken som gavs högtidligt för ett år sedan värda.

För Pernod Picard är givetvis inte spritmärken som Explorer och Renat något av intresse utan har bara en regionalt företeelse här uppe i kalla och mörka nord. Inte för jag personligen berörs av om Explorer eller Renat blir historia men försäljningen av lönsamma Vin & Sprit blev precis vad kritikerna sa – det var bara att lägga händerna på Absolut som var målet för köpet.

Ett tips är att produktionen av ”Absolut Vodka” nu flyttas utomlands och arbetstillfällen försvinner som är kopplade till varumärket.

Det är också kapitalismens logik – maximering av vinsten och då måste små regionala varumärken stryka på foten. Vad som nu händer med gamla välkända spritmärken som bara har ett svenskt kulturhistoriskt intresse vete katten. Det slutar säkerligen med att vi sitter och dricker ”Absolut Vodka” till midsommar sillen och kräftorna. Strömlinjeformning då det inte finns något annat att tillgå. Att sedan jobb försvinner är lika logiskt som det var en dålig affär att sälja Vin & Sprit. Man skull kunna säga att regeringen, minister Odell och Sverige blev absolut blåsta av Pernod Ricard.

 

“…regeringen blev

Absolut blåsta

av Pernod Picard…”

 

Reinfeldt tar på sig valfläskbyxorna är tydligt för nu ska väljarna köpas till varje pris. Att makten är det viktigaste visade regeringen i går när man meddelade med buller och bång att kommunerna får 10 miljarder valåret 2010 för att inte behöva säga upp personal. Att sedan regeringen har dragit in under mandatperioden väsentligt mer från kommunerna talas tyst.

Jag har sagt det förut och säger det igen – Reinfeldt är en första klassens bondfångare som gör vad som helst för att sitta kvar nästa mandatperiod. Och då kommer tumskruvarna fram och det redan före jul 2010. Anti-facklig lagstiftning, fortsatta privatiseringar och lutning bakåt i länsstolen medan arbetslösheten knäcker välfärdsstaten. De som trodde något annat kan känna sig absolut blåsta!

Till sist:

Henning Mankells bok ”Den orolige mannen” är en makalös bok som tillhör det bästa Mankell skrivet. Bokens mörker och tragik parallellt med den politisk färgade kriminalgåtan gör boken till en stor läsupplevelse. Mankells språk tillhör bland det bästa som skrivs idag.

Till skillnad från exempelvis Liza Marklund så finns det både skönhet och djup i Mankells författarskap. Mankell ger Kurt Wallander både ett värdigt och melankoliskt avsked och böckerna om Wallander har bara en svensk jämförelse Sjöwall – Wahlöös Beck-serie. Två olika perioder i svensk historia ges här en trovärdig spegel, var och en på sitt sätt men båda två milstolpar i svensk kriminallitteratur med social grundval som är helt jämförbar med exempelvis Dashiell Hammett och Raymond Chandler.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Höstkänsla

Hur fort blir lönnarna gula,

som lyser vår vandring i parken.

Att dö är att resa en smula

från grenen till fasta marken.

Hur smal blir den gyllene strimman,

som bådar att dagen skall randas.

Det klämtar en spårvagn i dimman,

och luften är tung att andas.

Hur snart blir kinderna vita.

Så kyss dem med läppar av vatten.

Se, måsarna textar med krita

en dikt i den svarta natten.

Hur snart står popplarna höga

och nakna med svärta i strecken.

Att dö är helt enkelt att snöga

som löv i den muntra bäcken.

Stig Dagerman Dagsedlar (publicerad 26.10.54)

Foto: Ingemar E. L. Göransson

Veckans foto; vecka 37

Foto: Ingemar E. L. Göransson ©

Rhodos, sommaren 2005

Här börjar helgen!!

Chuck Berry – Let It Rock!

Trevlig helg önskar Ingemar E. L.

När lögn blir sanning

Om en lögn upprepas tillräcklig många gånger blir den sann. Det var den förfärlige Joseph Goebbels som sa det enligt uppgift. En sådan lögn som med den berusades envishet upprepas i dessa dagar är att Lagen om anställningsskydd (LAS) är ett hinder för att få ner arbetslösheten. Framför allt påstår samma lögnare, helt enligt Goebbels devis, att ungdomar stängs ute från arbetslivet för att den äldre arbetskraften tack vare LAS inte flyttar på sig.

Men precis som Goebbels lögner beredde väg för andra världskriget för 70 år sedan så bereder Maud Olofssons, Svenskt Näringslivs och numera även Folkpartiets lögnaktiga beskrivning av LAS vägen för en skrotning av löntagarnas rättigheter och en upprivning av LAS.

I dagens Östgöta Correspondenten upprepas samma felaktigheter och myter som under lång tid har med papegojliknande envishet förts fram från Svenskt Näringsliv, Företagarna och Maud Olofsson;

”Turordningsreglerna i las försvårar för företagen, som inte själva får bestämma vilka anställda som blir kvar vid besparingar. Las skrämmer företag från att göra nyanställningar. Las gör det svårare för ungdomar och invandrare att etablera sig på arbetsmarknaden. Las låser in människor på jobb där de inte trivs, vilket ökar risken för sjukskrivningar.”

Jag vet inte var Correns ledarskribent och politiske kuli Marika Formgren får allt ifrån, men hon omedvetet likt en freudiansk felsägning talar om vad det egentligen handlar om hela denna LAS-debatt. ”Turordningsreglerna i las försvårar för företagen, som inte själva får bestämma”.

 

“….LAS handlar om

makten på jobbet…”

Precis, hela den infekterade LAS-frågan är inget annat än en profilfråga där makten på jobbet skall monopoliseras och den maktdelning som LAS till viss del handlar om ska försvinna. Patronväldet skall återupprättas och företagen skall slippa att förhandla utan kunna bestämma helt utan inblandning av fack eller de som berörs; de anställda.

Att ”LAS låser in människor på jobb där de inte trivs, vilket ökar risken för sjukskrivningar” är ju en skrivning som är närmast skrattretande och påminner mig om den höge potentat inom Posten som på en utbildning jag gick för många år utbrast ”de anställda skall inte känna sig trygga för då lågpresterar de”.

Om en lögn återupprepas tillräckligt länge och envist blir den sanning, det är utan tvivel på det sättet. När (M) fortfarande av taktiska skäl säger att LAS inte är ett problem så är det läpparnas bekännelse.  När tillfälle yppar sig om Reinfeldts regemente sitter kvar efter valet 2010 lovar jag att de kommer med hänvisning till arbetslösheten att riva upp LAS och andra arbetsrättslagar. Sanna mina ord – lögnerna har upprepats tillräckligt länge då för att bli en accepterad sanning.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Har det vänt nu?

Vänder det nu? Så kan man formulera frågan idag när för det första Demoskop publicerar en ny opinionsundersökning som visar på en kraftig uppgång för (S) men också en polarisering mellan höger och vänster i svensk politik. De partier som går framåt är (S) men också (M). En annan notering är att (SD) är numera större än (KD). De övriga partierna har tappat.

Att socialdemokraterna går framåt är glädjande men samtidigt lite förvånande eftersom det fortfarande är lite väntan på Godot inför partikongressen. Partiets politik kommer säkerligen att bli tydligare i o m kongressen men det finns en spänning i synen på hur medelklassen och förort eller rättare hur ska den välbeställda, väl etablerade medelklassen i storstäderna förmås att rösta på (S) samtidigt som politiken skall mobilisera arbetare, lågavlönade, arbetslösa och invandrare att finna det lönt att rösta stället för att stanna på soffan eller rösta på (SD).

Det borde en vara en olöslig ekvation men det kräver att kongressen är mycket tydlig med partiets avsikter vid valseger september 2010.

Mona Sahlins debattartikel som lite är en programförklaring inför kongressen men också inför valet. Sahlin visar en viss försiktighet och undviker ultimata skrivningar naturligtvis för att inte föregå kongressens beslut men det är värt att notera att jobben spelar en central roll vilket är självklart men också en justering av politiken jämfört med Göran Perssons ointresse för sysselsättningen.

När Sahlin skriver ”rättvis fördelning, välfärd åt alla och minskade klyftor och möjligheter som gör att den individuella friheten kan växa” så är det en återanknytning till traditionell socialdemokratisk solidaritetspolitik.

Artikeln koncentrerar sig på de stora penseldragen och undviker att förlora sig i teknikaliteter. Det är bra för det är de stora, breda penseldragen som i sin tur föder de tekniska lösningarna av vardagens politiska dilemman och utmaningar.

Det viktigaste är att den politiska kompassen; arbetslöshet är ett slöseri, utbildning är centralt och välfärden. Därför är glädjande är att Sahlin beskriver partiets politiska vilja inte vad moderaterna gör och inte gör.

Sverige som välfärdsstat där arbetslösheten ser som den allvarligaste samhällsfaran delas inte av högern, men det är uppenbart att socialdemokraterna är på väg att återvinna sig själ. Det kommer att bli intressant att se kommande opinionsundersökningar. Ett tips; ökad polarisering där något eller några partier kommer att få betala dyrt för sin skuggtillvaro intill de stora elefanterna.

För övrigt:

- Undvik att köra bil i Linköping, centerpolitiska kommunalrådet Muharrem Demirokhar lyckas stänga av i stort sätt hela stan med massor av vägarbeten. Det som normalt tar 5 minuter att åka tog en halvtimme igår!

Text: Ingemar E. L. Göransson

Foto: Christoffer Göransson