Den perfekta fredagslåten – The Easybeats klassiker
FRIDAY ON MY MIND här live från tyska Beatclub
Studioversionen (herregud vad unga dom ser ut!)
Trevlig helg/Ingemar E. L.
Opinionssiffrorna är inget glädjande för en socialdemokrat. När Aftonbladet/United Minds presenterade nya siffror i veckan så var visst oppositionen i ledning men, socialdemokraterna fortsätter att tappa och ligger nu under valresultatet med råge – hela 5, 3 procent under valresultatet. Det finns de som försöker göra detta till en fråga om partiledarens tillkortakommande, en fråga om Mona Sahlin eller en fråga om Wanja Lundby-Wedin.
Jag tror det är helt fel ingång – att förtroendet för socialdemokraterna sjunker har helt andra och långt mer djupt liggande orsaker. Partiet har inte lyckats mejsla fram en politik som inger hopp om en bättre värld, en ”berättelse” som visar på något annat än den medelklassens medelväg som enbart har skapat ökade klyftor, ekonomiska kriser och nu senast ett totalt sammanbrott för nyliberalismens ideologiska käpphäst – den oreglerade kapitalismen.
Hela den europeiska socialdemokratin är i samma situation. Tyskland, Frankrike, Italien och Storbritannien är exempel på hur den tredje vägens socialdemokrati inte klarar sin uppgift att kunna med trovärdighet kunna utlova att deras politik levererar ett bättre samhälle för arbetarklassen, immigranterna, de fattiga och en värdig tillvaro för hela samhället – ett sammanhållet och jämlikt samhälle.
Den europeiska socialdemokratin och därmed även den svenska har alltsedan 1990-talskrisen valt den blairistiska tredje vägen som istället för ett bättre samhälle lett till dess motsats och nu har kommit till vägs ände. Den nyliberala ideologiska smittan har försatt socialdemokratin i ett djävulens alternativ; fortsatt tredje vägens politik och förminskas till en politisk spegelbild av en misslyckad mitten/medelklasspolitik eller ta risken att möta en period av skoningslös kritik från höger vid valet av en tydlig vänsterpolitik för jämlikhet och rättvisa med minskade klyftor.
Valet borde vara enkelt kan man tycka men vi ska vara medvetna om att den ideologiska filten som medelklassen och nyliberalerna lagt över politiken är kvävande av allt som vågar vara tydligt och som bryter med den politiska övertron på den avreglerade marknaden.
De aktuella usla opinionssiffrorna är ett tecken på de socialdemokratiska väljarnas och sympatisörernas besvikenhet över att partikongressen inte förmådde bryta med den tredje vägens politik. Detta trots partiopinionen och rörelsens uppfattning skapat grunden för ett trovärdigt alternativ som arbetarrörelsen och socialdemokratin borde kunna vara. Än mer, i en tid då samhällsklyftorna ökar, arbetslösheten närmar sig rekordsiffror och högerns politik visar allt större tecken på sammanbrott.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
Efter att Koeningsegg har meddelat att man drar sig ur SAAB-affären är nu SAAB:s framtid synnerligen mörk. Likaså är hela den svenska fordonstillverkningen i skakning. Maud Olofsson har lyckats som det ser ut i det hon hade satt sig i sinnet – knäcka en viktig del av svensk industri. Inte bara 140.000 jobb är i fara utan också tekniskt kunnande och innovationer.
På sikt gör detta Sverige till en fattigare industrination, men det kanske också är Maud Olofssons agenda. Ett knäckande av en viktig del av industrin skall röja väg för en ökad tjänste-låglönearbetsmarknad modell de anglo-saxiska länderna.
Margaret Thatcher, Olofssons andliga förebild, gjorde samma sak på sin tid med British Leyland som var ett lönsamt företag/koncern kring 1980. Men det var innan koncernen hade börjat styckats upp och sålts ut, varumärke för varumärke. De sista delarna av Leyland MG-Rover blev lämpligt nog också föremål för företagsplundrares kriminella verksamhet.
SAAB är med stor sannolikhet förlorat – GM kommer troligen låta det gå i botten med man och allt och en viktig del av svensk industri med företaget. Regeringen Reinfeldts ansvar är tvivelsutan stort och det bör avkrävas. De som har villat se har också kunnat se att detta skulle ske eftersom regeringen och Olofsson gjort allt för att sänka SAAB och därmed skada svensk fordonsindustri.
Olofsson når därmed två av sina mål; ett kraftig åderlåtning av industrisektorn i Sverige och inte minst en kraftig försvagning av IF Metall – ett av de starkaste facken på svensk arbetsmarknad. Om jag vore en av Svenskt Näringslivs högerideologer skulle jag utbrista bra jobbat Maudan så ska dom tas!
Metallarbetare och alla andra glöm inte SAAB, Trollhättan den 24 november 2009!
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
När LO sålde sina aktier i Aftonbladet så hemlighölls köpesumman. Varken Schibstedt eller LO ville uppge köpeskillingen men det läckte efter några timmar ut genom att undertecknad kunde på sin blogg presentera den verkliga köpesumman. Sådant är naturligtvis ett scoop, en unik nyhet. Senare på kvällen anordnades en presskonferens där köparen Scibstedt bekräftade vad jag tidigare uppgivet.
Men att få en intervju med Pete Seeger är nog som jag ser det ett större scoop. Seeger ger sällan intervjuer och inga europeiska journalister har fått några på vad jag vet de senaste 20-25 åren i vart fall.
Försök har gjorts men han har alltid tackat nej. I november nu lyckades jag att få en längre intervju med Pete Seeger i hans hem i Beacon norr om New York. Det tog ett halvår innan han var övertygad och tackade ja.
Denna intervju som var egentligen ett tre timmar långt samtal håller nu på att omvandlas till artiklar. Det kommer en längre i LO-tidningen och även i några andra tidningar. Materialet är så omfattande att det skulle räcka till en mindre bok. Det är också så intressant, då denne vänsterns amerikanske ikon med 70 år i musiken och av politiskt engagemang hade så mycket att berätta att det lätt kan bli minst ett tio-tal helt olika artiklar om man vill. (Ev. intresserade redaktörer är välkomna att höra av sig!)
Under våren kommer jag tillsammans med Sanna Carlstedt att ta fram ett program som skall skildra i ord, bild och inte minst i musik Pete Seegers Amerika.
En journalist eller frilansskribents kick är när man får det där scoopet men det är bara resultat av jobb och tålamod.
Text. Ingemar E. L. Göransson
Foto: Janne Hillman
Ett fynd på youtube: T-Bone Walker LIVE med sin klassiker Stormy Monday Blues.
(Bluesway-LP från slutet av 1960-talet)
Första versionen spelades in i slutet på 1940-talet och T-Bone är förebilden för i stort sett varenda bluesgitarrist oavsett om de kom från Chicago eller London. Men fortfarande framstår T-Bone som “the originator” med sin inspirerande och smått jazz-påverkade spel.
Buddy Guy med sin version från 1968:
Text: Ingemar E. L Göransson
”Vad duktige´ de´ ä”, är en välkänd replik från filmen Sällskapsresan där fru Storch från Mjölby samtidigt som man hör hur servitören hon nyss beundrat tappar allt porslin ute i köket.
”Va´ duktig regeringen är”, är bl.a. Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets betyg på den borgerliga regeringen. ”De är sååå duktiga”, en värdering som de flesta andra om de tänker efter inser är lika felplacerat betyg som fru Storch från Mjölbys replik.
Det finns inget varken duktigt eller skickligt gjort i regeringens politik och det blir uppenbart för de flesta om man lämnar de ljusblå solglasögonen därhän och nyktert värderar vad som har åstadkommits under de tre år som ministär Reinfeldt har regerat.
Arbetslösheten har nått nivåer som detta arma land inte sett på mannaminne och inget tyder på en förändring till det bättre trots att konjunkturen verkar ha vänt. Dubbelt så många ungdomar står utanför arbetsmarknaden idag än hösten 2006. Den totala arbetslösheten fortsätter också att öka med tusentals varje månad.
Sjukförsäkringen har förvandlats till ett moras där sjuka misstros och anklagas indirekt för fusk oavsett om det handlar förkylning, influensa, brutna lemmar eller cancer i terminalt stadium. Sjuka får vänta orimliga tider på beslut och kvalificerade läkares intyg är då överprövade av kvacksalvare som aldrig sett eller hört talats om patienten allt enligt principen – hellre fälla än fria. Alla sjuka är likt i lumpen simulanter till motsatsen har bevisats.
Arbetslöshetsförsäkringen är numera den sämsta i Europa där endast 10 % numera får 80 % av tidigare inkomst. Enligt A-kassornas samorganisation har a-kassan blivit så omöjligt komplicerad och med så låg ersättningsnivå att den upphört att fungera. Alla klåfingriga regeländringar gör att flertalet a-kassor numera är i ett stadium av närmast kaos där den försäkrade inte bara betalar hutlöst mycket för en dålig försäkring utan kan få gå gravid med a-kassa likt ett normalt barnaväntande innan den arme stackaren tagits sig igenom det av regeringen skapade nålsögat.
En ny semesterlag föreslås som innebär att långtidssjuka och arbetsskadade riskerar att förlora sin semesterrätt likaså försämringar av övertidsbestämmelserna på ett sätt som ensidigt gynnar arbetsgivarna är andra duktiga nyheter från den sittande högerregeringen.
“…högerregering rent ut
sagt jävlas med vanligt folk…”
Likaså verkar nu de borgerliga s.k. allianspartierna slåss om vem som är mest mot arbetsrätten och las. Centern, Kristdemokraterna och Folkpartiet tävlar snarast i excesser att göra löntagarna fredslösa. Moderaterna håller tand för tunga, inte av övertygelse utan snarast av taktiskt nit.
Så här kan vi fortsätta hur länge som helst för regeringen har varit ”duktiga” på att försämra för löntagarna, för arbetslösa och för sjuka. Precis som pensionärerna har straffats för att de är pensionärer har löntagarna ställts inför det politiska skranket och bestraffats för att de inte tillhör överheten. Helt enkelt, regeringen har varit ”duktiga” på att göra tillvaron svårare för de som inte har haft förmånen att ha jobb, äga förmögenhet eller inte tillhöra de privilegierades elit.
”Vad duktige´ de´ ä ” må fru Storch i Mjölby tycka om servitörerna i Sällskapsresan. Men dagens vardagsliv och verklighet i konungariket Sverige är inte en sällskapsresa utan en bitter kamp mot arbetslöshet och dåliga tider och då är inte regeringen ett ”duktiger” utan en vanlig högerregering som lyckas väl med att rent ut jävlas med vanligt folk.
Det är varken duktigt eller skickligt - de är bara upprörande i sin oskicklighet och motbjudande i sin ensidiga missgynnade av de som bygger landet!
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
