Pete Seeger, Beacon, New York State, november 2009
Foto: Ingemar E. L. Göransson ©
söndag 6 december 2009
Regeringsmaktens förfall
Man måhända kan rubricera regeringen Reinfeldt för handlingskraftig i den betydelsen att genomför en massa politiska beslut. De kör allt som oftast över oppositionen i sin kraft av riksdagsmajoritet. De rent ut sagt skiter i opinionen oavsett varifrån protesterna kommer – kort sagt de är allt annat än känsliga.
Nu börjar det här mönstret ändras något. De senaste dagarnas turer kring sjukförsäkringen visar på en ökad nervositet, det är ju val om drygt nio månader. Samtidigt som högerregeringen vill göra så mycket som möjligt för att genomföra sitt systemskifte från välfärdsstat till privat välfärd för den som har råd.
Det har under mandatperioden varit tydligt att regeringens ambitioner har varit högre prioriterade än en demokratisk möjlighet till behandling av deras förslag. Än mer, utredningar har varit grunda och inte gjorda på ett noggrant sätt som annars är en svensk parlamentarisk tradition. Konsekvensanalyser har likaså lyst med sin frånvaro. Vi såg det när det gällde a-kassan och samma sak när det nu gäller sjukförsäkringen.
“…usla utredningar,
politisk arrogans och
politiska ideologiska käpphästar…”
Regeringen har trumfat igenom snabba ogenomtänkta förändringar som har för enskilda ibland fått närmast katastrofala följder. Ett exempel på detta är a-kassan där nu endast en av tio arbetslösa får 80 procent av förväntad ersättningsnivå. Detta också efter upp till nio månaders väntetid på grund av Littorins ideliga förändringar i regelverket som i vissa fall inte ens fungerat i befintliga datasystem.
Sjukförsäkringen och turbulensen kring denna är ett exempel ytterligare på usla utredningar, politisk arrogans och en politik där ideologiska käpphästar sätts före, i detta fall, en fungerande sjukförsäkring. Den kritik som regeringen nu får är mer än befogad och helt välförtjänt.
Ska man sammanfatta den borgerliga regeringen politik har den politiska tesen om rätten till arbete bytts ut mot en skyldighet att arbeta.
Likheter med vissa mindre sympatiska politiska system är inte tillfällig med tanke på regeringens människosyn – de lata arbetarna måste ha en piska över sig för att göra sitt bästa och alla är skyldiga innan annat har bevisats.
En i sanning tidsbild av högerns uppskattning och uppfattning av de som bygger landet.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
fredag 4 december 2009
onsdag 2 december 2009
Tankar om ett Folkets Hus
Jag satt i Folkets Hus och Parkers (FHP) styrelse i ett antal år. Orsaken var att jag var LO:s representant i styrelsen och under de åren kom jag att inse att Folkets Hus och Folkets Park är en enorm tillgång. Idag talas mycket om att det inte finns samlingslokaler för föreningar, ungdomar och andra att träffas i.
Men det är fel, det finns flera hundra Folkets Hus och folkparker runt om i landet som bara väntar på att användas. Tyvärr är inte alltid ägarnas “trohet” gentemot sina egna lokaler så stor utan man hyr in sig ute på “sta´n”. Sedan säger man att lokalerna inte är ändamålsenliga, de är inte så moderna osv. men är det inte så använder man inte sina egna lokaler så blir det heller inga pengar till renoveringar och tekniska uppdateringar, eller hur?
I går kväll hade förmånen att föreläsa i Timsfors Folkets Hus utanför Markaryd och kunde inte annat än charmas av det sympatiska och varmt välkomnade 70-tals Folkets Hus.
När jag satt i FHP:s styrelse var mitt “mantra” använd våra egna lokaler så blir de bara bättre. Eller hur?
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
(Länk till Folkets Hus och Parkers hemsida.)
måndag 30 november 2009
Vem vill ha halva lönen när man kan få hela?
Det börjar utkristallisera sig två synsätt på framtidens jobb och produktion. Den ena är den som socialdemokraternas Tomas Eneroth visar upp när han citerar Ernst Wigforss ”Vi kan inte leva på att tvätta varandras skjortor”.
Dvs. Sverige och välfärdsstaten kan inte överleva på en låglönearbetsmarknad inom servicesektorn utan ryggraden måste även i framtiden vara industrisektorns mervärdesproduktion. Den är helt enkelt förutsättningen för även servicesektorn.
Å andra sidan den borgerliga (läs nyliberala) uppfattningen att ryggraden kommer att vara den lågproduktiva servicesektorn. Skälet är en övertro på behovet och drömmen om ett samhälle där ordningen är återställd med tydliga klasskillnader mellan patron och underlydande.
Björn Elmbrant skrev häromdagen på Dagens Arena att ”Reinfeldts regering hatar högproduktiv exportindustri, som driver upp lönerna.” Hatar må vara ett starkt ord men att högern, dvs nyliberalerna, inte har plats för denna mervärdesproducerande industri är uppenbart. Det har de visat oavsett om det varit på Nya Zeeland, i Storbritannien eller på amerikansk arbetsmarknad.
”Working poor” är ett amerikanskt begrepp för just denna servicearbetsmarknad med dess osäkra tillvaro, låga löner och usla lågproduktiva jobb som är till gagn för den rika och väletablerade överklassen och dess wannabes; storstädernas urbana medelklass.
Den amerikanska journalisten Barbara Ehrenreich skrev i sin uppmärksammade bok ”Barskrapad” om en maktlös, hopplös och förnedrande tillvaro som lågavlönad på den amerikanska arbetsmarknaden. Boken borde vara obligatorisk läsning för de som till äventyrs tror att denna typ av arbetsmarknad för något gott med sig förutom överklassen och deras wannabes bekvämlighet.
En som har en sådan syn på arbetsmarknaden är Expressens ledarskribent Anna Dahlberg som den 30 november beskyller socialdemokraterna och främst då Tomas Eneroth för att vara kvinnofientlig eftersom han hävdat att regeringen saknar näringspolitik och att Maud Olofsson har visat ointresse för SAAB:s överlevnad.
” Romantiken kring de testosteronstinna fabriksjobben” är beskyllningen gentemot (S) från nyliberala Dahlberg. Istället lyfter hon fram den statssubventionerade servicejobben (RUT-avdraget) som hon menar har gett 7.000 nya jobb. Må så vara att servicesektorn – städa och serva överklassen – har gett ett antal jobb men vad är det om flera 100.000 industrijobb försvinner.
Ska vi försörja oss på ”att tvätta varandras skjortor” i överklassens och den urbana medelklassens hem i framtiden? Faktum är att det är en betydande procent kvinnor inom fordonsindustrin, så att kalla dem ”testosteronstinna fabriksjobben” är inte bara föraktfullt utan okunnigt, men Dahlbergs och andra nyliberalers problem är att dessa jobb är förhållandevis bra betalda i motsatts till de lågbetalda servicejobben för vilka Dahlberg och Olofsson vurmar.
Och vem, man eller kvinna, vill då jobba för kanske halva lönen och städa i servicesektorn när man kan tjäna det dubbla i industrin?
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
söndag 29 november 2009
fredag 27 november 2009
Friday On My Mind!
Den perfekta fredagslåten – The Easybeats klassiker
FRIDAY ON MY MIND här live från tyska Beatclub
Studioversionen (herregud vad unga dom ser ut!)
Trevlig helg/Ingemar E. L.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
