Veckans foto # 3

Dan Nerenius i “Graävskopan, jan 2010.

Foto: Ingemar E. L. Göransson ©

Han dog på jobbet

Det blir en mindre vid en familjs matbord ikväll – ännu en arbetare har avlidet p.g.a. en olycka på jobbet. Ännu en pappa, en make, en arbetskamrat har fått sätta livet till i en onödig arbetsplatsolycka. Vem han är bara intressant för hans familj och arbetskamrater, för oss andra är hans namn av mindre betydelse då namnet inte gör tragedin varken mindre eller större. Den är stor som den är.

I morse så blev en snöskottare påkörd av ett framrusande tåg på Linghems station. Klockan sex på morgonen skedde det som inte får ske – ett liv släcktes, blåstes ut likt en fladdrande ljuslåga på ett stearinljus i mörkret på en pendeltågsstation ute på den östgötska slätten. Hur olyckan gick till är vid skrivande stund okänt, polisutredning pågår som det heter, men faktum kvarstår ytterligare ett liv har arbetslivet tagit i Sverige.

Förra året dog 38 personer i arbetsplatsolyckor medan 8810 drabbades av sjukdom som direkt resultat av sitt arbete. Det var en minskning från 2008 men den troliga orsaken till minskningen är lågkonjunkturen kombinerat med ett inte oansenligt mörkertal av icke anmälda olyckor inom områden där immigranter och svartjobbare drabbats. Men också dåligt statistikunderlag hos Arbetsmiljöverket. Den verkliga siffran kommer därför säkerligen att närma sig den mer ”normala” siffran kring 70 dödsfall per år och 10-11.000 arbetsrelaterade sjukdomar.

I morse åkte miljoner människor i detta land till sina jobb, ungefär 40 av dem kommer att bli sjuka av jobbet idag och någon riskerar att dö på jobbet. För snöskottaren från Banverket tog livet slut klockan 6.00 i morse. Det blev då tomt vid ett köksbord, tomt för all framtid.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!

Samma gamla höger

”Det kommer alltid människor i kläm vid stora samhällsförändringar”, ”(S) vill ge bidrag till dom som inte jobbar” och ”tydligare kan hon inte säga att hon inte är särskilt intresserad av att få möjlighet att försörja sig själv och sina barn”.

Tre citat från ledande moderater. Och inte bara det tre citat som tydligt ger vid handen den människosyn som är moderaternas. Det första som kommer från Reinfeldt men kunde ha kommit från en Stalin eller anan doktrinär politiskt övertygande extremist utan mänskliga hänsyn.

Citat att (S) vill ge bidrag till ”dom” som inte jobbar är avslöjande för vem är ”dom”? Vilka är ”dom” som inte är som ”vi” i moderaternas värld? Jo de som inte jobbar, underförstått de lata, de påstådda parasiterna, de som vill ligga samhället till last; dvs de vulgära, arbetareklassen, de avskydda i moderaternas världsbild. De ickenyttiga som inte vill tjäna de duktiga, eliten, dvs. moderaternas omhuldade övre medelklass.

Men frågan är om inte bottennivå är när de två ledande moderaterna Helena Rivière och Gunnar Axén angriper den sjuka Alexandra Johansson och personligen och direkt utpekar henne som simulant som inte vill arbeta utan vill leva sitt liv på bekostnad av samhället.

En cynisk och vedervärdiga människosyn som ligger bakom Axén och Rivière formuleras i orden ”inte intresserad av att få möjligheten att försörja sig själv och sina barn”.

Tre citat från ledande moderater som avslöjar deras verkliga avskyvärda människosyn. Glöm inte bort den på valdagen. Låt inte heller moderaterna koma undan detta bevis för att de nya moderaterna är bara de gamla vanliga moderaterna som är bara den vanliga reaktionära höger som alltid de varit.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Transportarbetare i Piteå visar att det går vägen

Per-Göran ”PG” Gustafsson, Matthias Thetin och Thomas Bergdahl

Det var ett sant nöje att möta det gäng transportare från avdelning 26 och sektion 2, dvs Piteå, som deltog under helgen 23-24 januari i de socialdemokratiska arbetarkommunerna i Piteå och Luleås medlemsutbildning.

Det är vinter, det är kallt och det knarrar under skorna när man går över gården på Sunderbys Folkhögskola utanför Luleå. Men när man kommer innanför dörrarna så möts man av engagerade politiska diskussioner och en välkomnade stämning.

Per-Göran “PG” Gustafsson, Thomas Bergdahl och Matthias Thetin, alla väktare på Panaxia, är engagerade inte bara fackligt utan också aktiva socialdemokrater .

Den första naturliga frågan man gärna vill ha svar på; varför är ni här?

- Det är en unik möjlighet att länka samman politiken med vårt fackliga arbete, svarar PG.

- Det gäller att hitta den röda tråden, menar Matthias.

Hur ser då Transports av 26:s politiska engagemang ut här i Norrbotten?

- Det är på stark frammarsch. Avdelningsstyrelsen ser positivt på att fler fackligt aktiva transportare ger sig in i politiken, menar PG.

- Vi planerar inför valrörelsen och kommer att samarbeta med LO-facken och ska bland annat vara med på Noliamässan, säger Matthias. Men mycket är kvar i planeringen men den ska bli klar på ett möte nu i februari.

- Det är ganska många transportare som redan nu är politiskt aktiva, fortsätter Matthias. Han själv sitter i socialnämnden, kommunens politiska utskott men också ordförande i (S)-fackklubben i Piteå som är uppstartat på nytt efter en tid i ide. Det är Transport, Byggnads och Handels som har återuppstartat den tidigare aktiva (S)-klubben.

Startade en fackklubb

De tre berättar om hur de startade en facklubb på jobbet, Panaxia, och lyckas organisera 90 % av arbetskamrater. Men de lyckades också få de allra flesta att bli medlemmar i (S). De berättar om hur de exempelvis genom försäkringskvällar hittat pengar som medlemmar hade rätt på. De säger också att de hoppas kunna hjälpa kollegor på andra Panaxia-kontor att få igång fackklubbar.

Vad har ni gjort för att lyckas så bra?

- Vi har vid fikabordet talat om solidaritet och vi fick ett fackligt ganska bra resultat, menar Matthias.

- Vi finns till för medlemmarna, fyller Thomas i. Vi jobbar helt enkelt tätt med våra medlemmar.

En fundering som kommer efter att talat med PG, Matthias och Thomas; pessimister säger att det är svårt att få igång facklig verksamhet men än svårare att engagera kollegor politiskt. De tre bevisar motsatsen.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!

Det lever, det lever!

Socialdemokratin är Sveriges största parti nominellt sätt. Det är också det parti som är politiskt det största. Partiet har regerat Sverige i stort sätt under 70 år.

70 år som har varit bra för medborgarna. Det fattigaste landet för 100 år sedan har utvecklats till en välfärdsstat. Detta även om välfärdsbygget har naggats rejält i kanten och grunden till delar har anfrätts av två decenniers nyliberalt påverkad politik.

Kort sagt, från fattigdom till välstånd som innebar att klyftorna minskade och jämnades ut. Samhället gick helt enkelt genom en veritabel revolution – reformistiskt genomförd, men revolutionär till sin förändring då hela samhället kom att förändras till sin grund.

Arbetarkommunerna i Piteå och Luleå genomför denna helg en bildningsinsats för nya medlemmar och nästan nya partimedlemmar kring politiken. Föreläsningar, samtal, grupparbeten, redovisningar och inte minst att umgås med varandra inför den kommande valrörelsen.

En berömvärd insats. Tyvärr lika sällsynt som nödvändig i dessa yttersta dagar av tidsbrist och politisk professionalisering. Berömvärd då det ger utrymme för politiska samtal och inte överlåter detta till yrkespolitiker, en möjlighet att påverka politiken i sitt eget parti. Nödvändig då varje politisk rörelse som ska överleva blir aldrig starkare än sina medlemmars engagemang.

Tyvärr brukar det istället vara så att politiken formas i stängda rum, formulerad av akademiker som sällan sett en verklig arbetsplats än mindre haft ett reguljärt jobb, uttryckt av reklambyråer och genomförd av politikerproffs.

Diskussionernas vågor går också högt dessa dagar. Undertecknads föreläsning om Thatcher och dagens politik blev en samtalsgrupp om högerns revolt mot den svenska välfärdsstaten. Anders Öberg på Sunderbyns folkhögskola föreläste om folkrörelserna i svenskt samhälle. Riksdagsgruppen bidrog med sitt perspektiv för att nämna några som håller i olika pass.

Socialdemokratin är en levande folkrörelse, i vart fall finns det mycket mer liv och socialdemokratins död som borgerliga krafter gång på gång deklarerar är högst överdriven.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!

Framgång för politisk teater

Kan man göra teater av sjukförsäkringsdebaclet? Ja det kan man. Man kan göra bra teater och angelägen teater t.o.m. av något så eländigt som regeringens sjukförsäkringspolitik.

Under den senaste tiden har en pjäs under namnet ”Moster Annie” spelats runt om i Mellan- och Västsverige. Inte bara spelats utan också spelats med stor framgång.

Pjäsen är skriven av Roland Janson som också regisserat den och i den enda rollen spelar Dan Nerenius så övertygande att han nästan blivit utkastat från några föreställningar. Så övertygande har Nerenius varit i sin rolltolkning.

LO-tidningen skrev på sin hemsida efter premiären att ”Icke desto mindre blir de fängslade av ursinnet, av detta gränslösa sätt att ställa frågan vilket samhälle vi vill ha." Och Östgöta Correspondenten i Linköping att "många i publiken nickade igenkännande".

Att producera en pjäs som denna är givetvis tacksamt i tider som dessa. Men samtidigt ställer det två frågor. Den första vilken roll kan teatern och kulturen i allmänhet spela i ett samhälle som Sverige och den andra är hur kommer det sig att så få produktioner typ “Moster Annie” görs.

Kulturvärldens navelskådande är uppenbart och politisk teater har i dagens samhälle en väldigt liten roll. Inte för att den inte behövs eller för att det inte finns ett utrymme för den. Orsaken är bristen på insikt i vilket makalöst och starkt verktyg som kulturen de facto är.

Framgången för Moster Annie är ett tecken på behovet en politiskt färgad kultur. Och inte minst en teater som tar ställning mot orättvisor och högerpolitik.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Här finns information och kan boka föreställningar av “Moster Annie”.

FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!

Fredag, fredag dags igen!

En Beatles-klassiker får denna fredag inleda helgen:

Trevlig helg önskar Ingemar E. L. !