Tecken i tiden

Att hitta en regeringstjänsteman på en facebookgrupp som har rasistiska inslag är givetvis inget som stärker regeringens aktier. Det är säkerligen ett misstag och regeringstjänstemannen visste inte om detta eller rasistinslagen har kommit dit efter hon gick med.

Catharina Bildts medlemskap kan därför lämnas därhän avd det gäller rasistvinkeln. Ingen i hennes ställning kan vara så korkad att man om man har rasistiska åsikter och jobbar i regeringskansliet kan öppet skylta med dessa.

Det intressanta är istället att en regeringstjänsteman är medlem i en grupp som ”Mona Sahlin statsminister – nej tack” då det visar att kampen om Rosenbad och regeringsmakten kommer att bli synnerligen smutsig. Graden av smutsighet kommer att öka sakta men säkert och alla metoder kommer att tas till från borgerligt håll för att försvara regeringsinnehavet.

Inför valet 2006 skapades exempelvis siten ”Enpartistaten” av människor med direkt relation till Timbro och Svenskt Näringsliv där Göran Persson framställdes som en Stalin och förtal och en smutskastning var dess innehåll.

Likaså var förtal, lögner och halvlögner en del i buskpropagandan mot (S) under valrörelsen och det accelererade successivt ju närmare vi kom valet.

Catharina Bildt och hennes medlemskap i facebookgruppen ”Mona Sahlin som statsminister – Nej tack” är ett tidigt men tydligt tecken på att det inte lär bli bättre 2010 heller.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Leve barnasinnet!

Nu börjar det bli fart på valrörelsen. Guds utsände i partiväsendet Göran Hägglund (KD) har gjort ett inlägg i riksdagen. Detta var riktat till den socialdemokartiska riksdagskvinnan, tidigare ordförande i Unga Örnar, Monica Green.

Nu trodde nog Hägglund att han var på ett Unga Örnarrangemang då han visade sin ungdomliga entusiasm och barnasinne när han avslutade sitt inlägg med att räcka ut tungan åt sagda Green.

Visst är det roligt att våra parlamentariker kan visa sitt barnasinne och låta det explodera i ett så basalt uttryck av vämjelse och irritation som tunguträckning.

För att fortsätta denna trend i förpubertal riktning föreslås några åtgärder för att liva upp riksdagsarbetet.

Installera en stor sandlåda i mitten av kammaren där debattörerna kan sitta och bygga sandslott samtidigt som de kan dänga varandra i huvudet med hink och spade.

Omröstningarna bör ersättas med att sätta svansen på åsnan – statsministern - där flest rätt satta svansar vinner omröstningarna.

Inför vattenlek på torsdagarna så ledamöterna kan skvätta ner varandra samtidigt som talmannen kan tvätta de konstrande ledamöterna bakom öronen.

Göran Hägglund (KD) bör byta namn på sitt parti till barnslighetspartiet (BP) och på sitt partiprogram införa obligatorisk tunguträckning i skolan och lek jämställs med arbete och därmed kan dras av som hushållsnära tjänst.

Som sagt nu börjar det bli fart på valrörelsen!

Text: Ingemar E. L. Göransson

Rondellhundar och “Life Of Brian”

När Monty Python-gänget spelade in ”Life Of Brian” så blev det ett jäkla liv i Norge. Filmen totalförbjöds en tid för den kränkte religiösa känslor. De flesta utanför Norge (och troligen även i Norge) tyckte det var lite överreagerat av de norska myndigheterna.

Filmen ställde dock en principiell fråga – kan man och får man driva med religiösa symboler eller myter. Svaret blev vad det led att det var okey och de kristna fick finna sig i att man drev och ironiserade kring Jesusmyten.

När några danska tidningar ironiserade kring Muhammed så tog det hus i helvete. Danska ambassader brändes ner i muslimska länder. Hot om repressalier mot de publicerade tidningarna osv. Vad som utmärkte dessa teckningar var att de satte likhetstecken mellan terrorism och muslimer.

Att då muslimer kände det obehagligt kan man förstå för i dessa fanns samma fördomsfullhet som när nazistiska Der Sturmer gjorde nidteckningar av judar på 1930-talet. Alltså det är en skillnad att ironisera över religiösa symboler och att sätta likhetstecken mellan de troende av en viss tro och fördomar kring utövarna av samma trosbekännelse.

När nu svensken Lars Vilks ritade Muhammed som rondellhund blev det samma cirkus. Och idag har irländsk polis knäckt en konspiration för att mörda Vilks som har fått ett pris på sitt huvud på $ 100.000.

Den intressanta frågan blir naturligt – är det okey att driva med kristen fundamentalism men inte med fundamentalism av andra trosbekännelser. Vad svaret är vet jag inte. Men det hade varit fel att vika sig för de norska frireligiösa som gick i taket för ”Life Of Brian” är väl de flesta överens om. Men var går gränsen när det gäller andra religioner, eller kan det finnas en sådan skillnad.

Eftersom jag är ateist själv så går gränsen när man sätter likatecken mellan utövaren och påklistrade fördomar som att muslimer är lika med terrorister eller att judar har speciella egenskaper som har religiös grund.

Fördomsfullhet är portgången till främlingsfientlighet som är förstugan till rasism. Alltså det måste vara möjligt och helt acceptabelt att ironisera och driva med religiösa uppfattningar oavsett religion.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Händer i veckan

För tolfte gången blir det idag jag tillsammans med Roland Janson genomför vårt seminarium “Den korsfäste arbetaren”. I dag är det på Folkets Hus i Skärblacka.

I morgon och på torsdag genomför vi ytterligare två seminarier om vad som händer om inte arbetarrörelsen tar sitt ansvar för samhällsutvecklingen och politiken. Då i Kumla och Askersund.

Ytterligare information om seminariet hittar du här.

Text: Ingemar E. L. Göransson

(S) i storstäderna och kvinnodagen

Den internationella kvinnodagen är i dag, den 8 mars. Ursprungligen en idé från arbetarrörelsen för att uppmärksamma arbetarkvinnornas situation. Alltmer sedan dess har 8 mars blivit lite av ett jippo där allsköns politiska uttolkare av olika kulörer i vart fall en gång per år ska uppmärksamma, inte arbetarkvinnornas, utan kvinnors situation i allmänhet i det sen-kapitalistiska samhället.

Man kan ju undra vad deltidsanställda undersköterskor har gemensamt med styrelseproffs i näringslivet förutom att de råkar vara kvinnor de båda. Med andra ord den internationella kvinnodagen har förvandlats till ett jippo för medelklassens karriärkvinnor och därmed har dess viktigaste fråga blivit fler kvinnor i bolagsstyrelserna.

Arbetarkvinnorna som fortfarande inte har lika lön för lika arbete eller samma möjligheter till utveckling i jobbet p.g.a. att de fysisk är det som blir med barn och föder barnen. Arbetsgivarna fortfarande straffar kvinnor för detta och exempelvis idag läste vi hur arbetsgivare ger kvinnor sparken när de blir med framtidens släkte.

Yvonne Hirdman, den lärda professorn skrev i AiP i fredags att kvinnodagen har spelat ut sin roll. Och är det inte en ynkedom att en enda dag på året så är arbetarkvinnornas situation i fokus men inte ens då tillåts de vara det utan medelklassens karriärister kapar frågan och oskadliggör den. Kvinnors situation skulle må väldigt bra av att få ett klassperspektiv på nytt.

En ”hemlig” undersökning som visar att (S) tappar i storstäderna har idag publicerats på diverse tidningarnas förstasidor. Hur hemlig den nu är låt vara sagt utan det är väl snarast någon spin-doktor på något borgerligt partikansli som har läckt kan man tänka.

En sak som man dock kan dra som slutsats av den är att Sverige blir allt mer ett delat land. Å ena sidan den välbeställda storstadsbefolkningen av medelklass och å andra sidan arbetarklass och lägre tjänstemän, nyfattiga, arbetslösa, sjuka och unga samt kvinnor inom offentlig sektor. Dvs. å ena sidan de som tjänat på Reinfeldts högerpolitik och å andra sidan de som har fått betala eländet.

Slutsats; högerpolitik sliter i samhälle itu och skapa ökade klyftor. Nu ser vi också mellan storstad och landsort. Ingen bra utveckling men tyvärr helt i linje med högerns Thatcherinspirerade politik.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Lathetens lov

Det är nyttigt att vara lat ibland. Det är gott för hälsan att inte göra något alls. Det är balsam för själen att räkna bladen i trädet ovanför när man ligger i hängmattan. Kort sagt det är inte bra att alltid vara så förbaskat produktiv som vi oftast är.

Det är nyttigt att helt enkelt kliva av ekorrhjulet när kroppen och sinnet säger att nu får det vara nog. Det är förbaskat skönt att likt den gamle stinsen se tågen åka förbi och säga ”Det skiter jag i!”

Asocialt? Kanske på ett sätt men på ett annat djupt mänskligt. Vi kan se kroppen och själen som en maskin som jobbar oavbrutet för att vi skall andas, hjärtat skall slå, tarmarna bearbeta maten och drycken, benen ta oss fram, fingrarna och händerna gripa i verktygen, pennan, tangentbordet eller vad det nu är.

Om kroppen vore en bil skulle vi köra in den på service, inget tu tal om det, för annars skulle ju bilen haverera förr eller senare på grund av uselt underhåll. Kåken vi bor i målar vi om, städar och underhåller för annars förfaller den. Men oss själva, vårt viktigaste livsverktyg, missköter vi oftast å det grövsta.

Vårt eget underhåll det låter vi vara för vi ”måste göra” både det ena och det andra. Och skulle vi se någon i vår omgivning som ”inget” gör blir vi uppbragta och gnisslar tänder om latoxar och asociala typer som lever på andra.

Lördag förmiddag och helg.  Stäng av mobilen och ge fan mailen. Bli otillgänglig och njut av tillvaron. Lyssna inte på Luthers och Jantes förebrående bannor! Njut av helgen! Njut av att vara vid liv! Var lat!

(Tidigare publicerad på Du och jobbets blogg, 5 mars 2010)

Text: Ingemar E. L. Göransson, Foto: Christoffer Göransson

Fredagens sånger

I dag blir det ballad-dags….

Först ut Gene Pitney i hans kanske bästa ballad:

 

ett udda spår: Lesley Gore You Don´t Own Me på franska!

ett jätte-ego med en fantastisk röst: P.J. Proby:

och vi kan inte undvika “croner # 1” Frank Sinatra.

givetvis också “The King”:

Trevlig helg önskar Ingemar E. L.