Överge jakten på “Mittens Rike”

 

Hur ser deras framtid ut i ett samhälle där politiken blir en fråga medelklassens otydlighet?

I detta forum har jag gång på gång varnat för att valet 2010 inte varit klart utan att det skulle bli en kamp om varje röst ända in i kaklet som en känd idrottsledare uttryckte sig. Och innan den röd-gröna oppositionen fått möjligheten att först smälla näven i det politiska imaginära kaklet så kan mycket ske.

Opinionsundersökningar är i all ära en sak men det är väljarna, medborgarna som bestämmer och fastslår vem eller vilket block som skall regera Sverige de kommande fyra åren. Vad vi fått se under de senaste månaderna måste vara något unikt. Från att ha ett övertag i opinionen har oppositionen tappat hela försprånget plus ett antal procent så i de senaste opinionsundersökningarna ligga efter.

Håller opinionsundersökningarnas resultat så innebär det fyra år till med högeralliansen. Vi ser hur de röd-gröna tappar och framförallt socialdemokraterna tappar mest. Men hur kan det bli så här då+ Vad orsakar att oppositionen som haft ett silverfat serverat kan tappa initiativet så till den milda grad.

Vissa menar att det beror på att högern dominerar media men det kan inte vara en förklaring för arbetarrörelsen är inte utan resurser; 900 outnyttjade miljoner finns i LO:s mediafond; det finns ca 100.000 fackligt förtroendevalda och tusentals politiska aktivister i de tre partierna som utgör den röd-gröna oppositionen.

Andra skyller nederlaget på könsrelaterade frågor. Väljarna vill inte ha en kvinna som statsminister är ett påstående – lite brutalt kan man säga; snack, Maria Wetterstand har skyhöga förtroendesiffror och det är bara till fördel för högern att diskutera politiken utifrån individperspektiv. Och, politiken avgörs inte i val av kön utan ifrån innehåll.

Jag tror snarare att den nedåtgående trenden har en helt annan källa, en helt annan orsak. I veckan skrev de så vitt ideologiskt skilda debattörerna Thomas Idergaard, Ursula Berge och Birger Schlaug en debattartikel i Aftonbladet där det gick till angrepp mot vad de kallade ”feelgood-politiken”. De skrev:

” De två regeringsalternativen strävar att göra skillnaderna i politiken så små som möjligt. Det är så de anser sig kunna fånga marginalväljare.”

De fortsätter ”Först minskas skillnaderna medvetet, sedan målas små skillnader i skattesatser, socialförsäkringar och olika bidrag ut som stora och avgörande skillnader för vår framtid.”

 

“…socialdemokraterna har skadats avsevärt av sökandet efter ”Mittens Rike” och anpassningen till medelklassen…”

 

I min skrift ”Högerns revolt mot välfärdsstaten” (Ord & Kulturproduktioners Förlag) (kan beställas från ordochkultur@telia.com och kostar 40 kr inkl porto) har jag beskrivet denna rusning mot politikens ”Mittens Rike” som förödande för demokratin. För när människor upplever att det inte är någon större skillnad mellan höger eller vänster i samhället och att arbetarpartier eller vänsterpartier överger sin klassmässiga bas, arbetarklassen, till förmån för storstädernas medelklass så minskar också orsak, skäl och benägenhet för politiskt intresse, engagemang och givetvis också att gå och rösta.

Vad vi ser är hur socialdemokraterna har skadats avsevärt av sökandet efter ”Mittens Rike” och anpassningen till medelklassen vilket fått just detta resultat – de som behöver politiken mest överger den.

När socialdemokraterna har symboliskt hamnat under 30 procent är det en varning som partiet måste ta på högsta allvar. Det är ett underkännande av mittenanpassningen i politiken och en önskan om en tydlig arbetarklass– och välfärdspolitik. Frågan är om det är försent eller om det finns chans till omläggning av politiken i en tydligare riktning.

(Arkivbild)

Den belgiska författarinnan och tillika professorn i politisk teori på Westminsteruniversitet i London skriver i sin värdefulla bok ”Om det politiska” (Tankekraft Förlag).

”När det inte längre finns några grundläggande skillnader mellan partierna övergår de till att försöka marknadsföra sina produkter med hjälp av reklambyråer. Följden har blivit en ökad misstro mot politiken och ett drastiskt sjunkande valdeltagande. Om detta fortsätter kan man fråga sig hur länge det dröjer innan medborgarna fullständigt förlorar tilltron till den demokratiska processen.” (sid 65)

Det är inte bara valet i september som står på spel utan hela demokratins framtid på lite sikt om inte jakten på Mittens Rike eller som Idergaard m.fl. uttrycker sig ”feelgood-politiken”. Insatserna är höga, konsekvenserna blir än högre om ingen förändring sker och den rådande ängslighetens politik överges till förmån för en tydlighetens dagordning.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Världssamfundet måste bestraffa Israels brott mot folkrätten

Foto: Dror Fieler, 2010

Piratdåd, kidnappning brott mot folkrätten, olaglig blockad mot Gaza-remsan, mord och andra brott. Israel kommer undan med dessa då omvärlden (läs USA och EU) tillåter detta begravas ytterligare en utredning av vad som skett.

Det Israels militär togs sig för igår på internationellt vatten är inget annat än ett piratdåd. Att sedan israeliska kommandosoldater mötte motstånd av fartygets personal måste ligga inom folkrätten att få försvara sig på internationellt vatten. Likaså som att ingen skulle klandra personalen på en oljetanker som blev anfallna av somaliska pirater om det sökte förhindra en kapning.

Israels agerande är utan allt försvar och kan bara ses som uttryck för den arrogans som Israel visar gentemot omvärlden då den inte bestraffar israeliska brott som detta. Så länge västvärlden tillåter Israel att agera som man gör och inte förmår Israel till en tvåstatslösning så kommer israelisk statsterrorism fortsätta att föda arabisk/islamistisk terrorism. Tyvärr, sanningen är att våld föder våld vilket vi ser i den eviga sorgerliga spiralen i mellanöstern.

Mona Sahlin och resten av oppositionen ställde olika krav igår gentemot Israel och den svenska regeringen. Det var positivt att Carl Bildt var så tydlig i sitt språkval igår, men ord är en sak - det måste till handling för att skapa en förändring. Israel bör sättas i politisk karantän i det världsliga samfundet. Västländerna bör kalla hem sida ambassadörer, Israel bör inte välkomnas i OECD och en bojkott mot israeliska varor är på sin plats. Likaså måste allt miltärt samarbete avbrytas med Israel, i vart fall så länge landet fortsätter att bryta mot internationell lag.

Utredningar är bra, men så länge Israels flagranta brott mot folkrätten inte får konsekvenser så har det ringa betydelse hur många utredningar som än görs. För när det inte får praktiska konsekvenser för Israel att bryta mot folkrätten som skedde igår har utredningar, ord och retorik ingen betydelse.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Lost & Found – Musik värd att lyssna på # 2

En samlingsrubrik för plattor jag lyssnar på för ögonblicket. det blir både gammalt och nytt, jazz, rock, blues och annat

Efter att vågorna från gårdagens schlagerfestival har lagts sig och när de mest ytliga kulisserna av gay-kulturen flagnat stod då en 19-årig tysk tjej som vinnare. Lena som hon heter gjorde en passabel Blondie-inspirerad poplåt som märkte ut sig genom att den inte ackompanjerades av irritande ljuseffekter och fåniga dansare i de löjligaste möjliga kreationerna.

Efter detta tipsar jag gärna om några plattor som har spelats under de senaste veckorna flitigt i bilen, på datorn och i iphonen.

The Rolling Stones ”Exile On Main St” (Polydor)

När Stones släppte den här plattan 1973 så var jag inte överdrivet imponerad. Jag hade tröttnat på Stones och nöjde mig med ”Beggar´s Banquet” och ”Let It Bleed”. Jag köpte den inte ens utan bandade en kompis ex. Nu när den har getts en ordentlig ”make over” då måste jag erkänna att jag missade något då för alla dessa år sedan. Plattan hör utan tvivel till det bästa Stones presterade innan de blev ett trött smågirigt arenaband som i o f ger en bra show, men har blivit ett offer för sin egen myt.

Noami Shelton And The Gospel Queens ”What Have You Done, My Brother?” (Dapton)

Ärligt talat jag vet inget om Naomi Shelton, men det här är en fullständigt lysande platta I gränslandet gospel och soul. Det har gospeln positivism och själ och soulmusikens sug och rytmspråk. Noami Shelton har en röst som kan med ett slitet uttryck skära glas. Versionen av Sam Cookes ”A Change Is Gonna Come” är sublim för att beskriva den försiktigt. En brilliant platta och en överraskning .

Jefferson Airplane ”High Flying Bird – Live At The Monterey Festival” (Music Avenue)

De senaste åren har det kommit ut ett antal plattor med Jefferson Airplane. Fler och fler konsertinspelningar av hög kvalitet har hittats med det här bandet som i mitt tycke är det intressantaste av San Fransiscos psychedeliascen i slutet på 1960-talet. Quicksilver Messenger Service hade en begränsning i att de inte hade någon bra låtskrivare och bara en habil sångare, deras styrka var istället två brillianta gitarrister. Grateful Dead levde på sin förmåga att improvisera och leta sig allt djupare ner i den amerikanska musikaliska myllan. Jeffersons däremot hade brillianta sångare i Gracie Slick, låtskrivare i Paul Kantner och Marty Balin och en bassist i Jack Casady som spelade som om det var en sologitarr han hade. Kort sagt, och med Jorma Kaukonen som förstegitarrist så var gruppen under sin mest kreativa epok mellan 1967-70 ett absolut outstanding band. Konserten på Monterey visar glimtar av detta även om det finns bättre konserter men Monterey-konserten har varit lite av en ”Holy Grail”.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Arbetslöshetsregeringen

I går publicerades nya arbetslöshetssiffror. Förfärande siffror som visar på att Sverige nu närmar sig en halv miljon arbetslösa och att i procent är 9,9 procent arbetslösa eller i arbetsmarknadsåtgärder idag. En absolut mardröm för vilket samhälle som helst men placerar Sverige på god plats tillsammans med övriga Europeiska och västerländska länder där arbetslösheten nu far fram som en farsot.

I följderna av arbetslösheten följer också den samhälliga apokalypsens ryttare; ökade klyftor, fattigdom, utslagning och orättvisor. Arbetslösheten river sönder samhället och ökar på klyftorna där rikare blir rikare och fattigare blir fattigare. Arbetslöshetsregeringen Reinfeldt har också blåst under detta med sin politik där a-kassa och sociala skyddsnät har fått allt större maskor.

Men problemet med arbetslösheten ligger väsentligt djupare än så. Det ligger i grundvalen och grundteserna för den form av finanskapitalism som västvärlden genomlider idag. Politiskt har den kommit till vägs ände men tyvärr har det ännu inte skett ett uppvaknade där våra politiker slutar lyssna på den s.k. ekonomiska ”vetenskapen” som i allt väsentligt bygger på Milton Friedmans ekonomiska och politiska humbug.

Orsaken varför vi ser den gigantiska arbetslöshenen som inte ger sig är beroende på att kapitalismens idag styrs av korta finansintressen och ett ensidigt stirrande på aktiemarknadens upp och nergångar. Varje rörelse skapar oro och det saknas stabilitet i den oreglerade finanskapitalismen.

När Grekland inte längre klarar att uppfylla dessa monetariska krav efter att finanskapitalet och bankerna plundrat landet så skakades hela landet och hela EU-zonen i sin grund. När Merkell i Tyskland satte stopp för den orimliga ordningen med naken blankning fick det också samma effekt på den skakiga finansmarknaden.

Vem får då betala? Löntagarna med arbetslöshet. Som syns av det bifogade statistiken över inflationen där jag har lagt en graf (den svarta linjen) som visar den långsiktiga arbetslöshetstrenden sedd från 1950 till idag så är det uppenbart att relationen monetariskt inflationsbekämpning ger högre arbetslöshet.

Arbetslöshet är den värsta farsot förutom krig som kan drabba ett samhälle. Arbetslösheten underminerar samhället och skapar sår som leder till sociala problem och på sikt social oro. Arbetslösheten är den mest destruktiva kraften som kan få härja i ett samhälle Därför är det också politikens absoluta viktigaste uppgift att bekämpa arbetslösheten med alla medel.

“Den något högre inflationen kom att bli en solidarisk politik för att hålla arbetslösheten på ett minimum.”

Under de senaste 30 åren har dock det viktigaste politiska postulatet varit nyliberalismens postulat att arbetslösheten får fungera som en regulator för att behålla ett fast penningvärde. Vi kommer ihåg hur Bildt ruinerade Sverige, hur Göran Persson med Blairinspirerad politik fortsatte i grunden på samma tema vilket gjorde att arbetslösheten fastande på en för svenska förhållande hög nivå.

Under perioden efter kriget och fram till 1990 var svensk arbetslöshet väldigt låg, den var inget problem, men efter 1990 då inspirationen från nyliberalismens monetarism fick fotfäste i hela den politiska sfären drog arbetslösheten iväg för att fasta på en väsentligt högre genomsnittsnivå. Den något högre inflationen kom att bli en solidarisk politik för att hålla arbetslösheten på ett minimum. Faktum är också att det var inte löntagarna som var de stora förlorarna på något högre inflation utan finanskapitalet.

Ska välfärdsstaten kunna fortsätta existera måste främst socialdemokratin och arbetarrörelsen ompröva sin syn på inflationen som överordnat politiskt mål och acceptera en högre inflation, men istället vinna en lägre arbetslöshet.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Det “fuckade” Centern

Högsommarvärme är välkommet och inte minst efterlängtat. Tyvärr tål en del inte en sådan klimatisk företeelse som högsommarvärme utan att det slår sig på hjärnan. En del blir totalt ”fuckade” i skallen.

CUF, dvs. Centerns Ungdomsförbund påhejade av Maud ”Maggie” Olofsson och Stureplans alkohol- och troligtvis även av andra stimulantia påverkade Centern har kommit upp med den något förbryllande sloganen . ”Fuck facket 4-ever” – skall bli den paroll som Centern går till val på. Förutom det märkliga att inför den anglo-amerikanska svordomen ”fuck” i det politiska samtalet och vokabulären i Sverige så visar Centern på en brutalisering av politiken – inte bara verbalt – utan också till innehållet när man säger att facket kan dra åt helvete.

De förespråkar också en brutalisering av förhållandena på arbetsmarknaden. I Centerns fuckade värld blir det arbetsgivarna som sätter lönerna och löntagarna och framför allt de unga som fått nöja sig med sänkta löner långt under avtalen. Ungdomar skall med Centens politik konkurrera med lönedumpning och inget annat.

Wanja Lundby-Wedin tyckte att hon inte ville kommentera förslaget och kampanjen för det var att sänka sig för lågt. En märklig synpunkt för när politiker som har ansvaret för arbetsmarknaden i den svenska regeringen förespråkar lönedumpning borde LO reagera med harm och ilska. Detta har faktiskt inte skett sedan 1920-talets kosackval.

Vi får hoppas att CUF:s kampanj får den uppmärksamhet den förtjänar och skickar Centern ur riksdagen den 19 september. Är man så fuckad i huvudet som CUF och Centern uppenbarligen är så platsar dom inte i den demokratiska högborgen riksdagen utan skall hållas utanför tillsammans med SD och andra extremister.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Se även Björn Elmbrant

Att definiera ett generation

I dagens värld och dagens nöjesindustri är det svårt att förstå hur en enskild skiva kan bli synonym med en hel generation och en hel generations sätt att tänka och vara.

När The Beatles släppte sin första EP 1963 så skulle ”Twist and Shout” bli detta. Den kom att sälja 800.000 ex och kom att stanna på den brittiska EP-listan i 64 veckor. Allt ett oslagbart rekord.

Försäljningssiffror må vara en sak men intryck och påverkan som denna enskilda EP fick på en hel generation är vida större. Trots att EP:n var plockad från den bästsäljande första LP:n ”Please, Please Me” så fick EP:n en mycket större betydelse som trendsättare och signum för 60-talsgenerationens tonåringar.

Det var inte bara musiken utan inte minst Dezo Hoffmans geniala fotografi med gruppen i ett fritt hopp över ruinerna som är fotots för och bakgrund. En klar notering av att Storbritannien nu lämnade efterkrigstiden med sina ruiner (fortfarande 1969 var East Ends kajer fulla av utbombade lagerlokaler exempelvis). Att UK led fortfarande av kriget var uppenbart för den som ville se när jag åkte runt på ön denna sommar 1969.

Beatlarna släpper taget och lämnar efterkrigstiden på fotot från 1963 och därmed också visar på den väg som en hel ungdomsgeneration gjorde – tar steget in i det dynamiska och förändrande 1960-70-talen.

Musiken då; ”Twist and Shout” som ursprungligen spelades in av den amerikanska soul-gruppen Isley Brothers har i Beatles och John Lennons händer förvandlats till en ursinnig protest mot det slätstrukna, middle-of-the-road, som präglade populärmusiken. Det är ett avgrundsvrål som sliter sönder Lennons tonsiller och stämbanden spänns till det yttersta i dessa få minuter som kom att förändra popmusikens framtid. Musiken kom aldrig mer bli sig lik och den växte på dessa minuter upp från infantil Bobby-pop till vuxen livsbejakande rock-musik.

De övriga tre spåren är på sitt sätt lika genialt valda från LP:n. ”Do You Want To Know a Secret?” är en poplåt som i sin enkelhet är närmast perfekt. Den talade intron är kanske det första steget mot rap-musik medan ”A Taste Of Honey” är ett bugande och erkännande av hur underhållsmusiken från efterkrigstiden hade påverkat Paul McCartney och John Lennon under deras uppväxt. Slutligen är det andra originalspåret ”There´s a Place” ytterligare en hint om kommande låtskrivarkvaliteter hos Lennon och McCartney; tillsammans och var för sig.

Kombinationen bild/foto och musik blev av största betydelse för min generation. Själv var jag inte mycket för Beatles vid denna tid, men idag framstår Beatles och framför allt ”Twist and Shout”-EP:n som en av de viktigaste enskilda artifakterna som kom att prägla och spegla 60-talsgenerationen.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Apropå kungatjafset

Stig Dagerman skrev följande dikt angående den dåvarande kungens Eriksgata. Lika aktuellt i dag som då:

Att eriksgator är dyra

förkunnas i följande sång.

Det borde väl räcka att hyra

S:t Eriksbron någon gång.

 

Om kungen satt uppe på räcket

och hovet stod under på en pråm

var detta en lönande fräckhet,

förmenar en känd ekonom.

 

Det gick nog att spara en femma

eller mer, uträknar herr Skolk,

om konungen stannade hemma

och skickade vykort till folk.

 

Eller också kunde han ringa

en halv period eller så

och hälsa på Persson i Pinga

och sen lägga hörluren på.

 

Ja, här finns det mycket att spara

för den som är sparsam till mods.

Hur skulle exempelvis vara

att gå eriksgatan till fots?

 

Skriven 24.3.54