Reinfeldts högerregering har sänkt skatterna med över 80 miljarder. En nästan otrolig siffra som har inneburit att de generella trygghetssystemen verkligen är hotade. De som fått betala är de arbetslösa, sjuka och gamla.
En politiks profil som blir än tydligare när man kan konstatera att hälften av dessa 80 miljarder har gått till den femtedel av svenskarna som tjänar mest. Dvs. en omvänd Robin Hood-politik som har ökar klyftorna med stor enfas. En stor enfas visar också Reinfeldt när de försvarar detta med siffertrillande som ska visa att de som tjänat mest på den här politiken ska vara de lågavlönade.
Idag läckte ett internt material från regeringen som skall konstaterar att regeringen räknar med att reservationslönen genom regeringens politik; skattesänkningar som försämrat a-kassan och sjukförsäkringen leder till att arbetslösa och utförsäkrade sjuka nu tvingas till att acceptera lägre lönenivåer för att ta ett jobb. Alternativet är helt enkelt socialen eller i värsta fall social misär.
Det innebär att den nyliberala, thatcherinspirerade politiken, är på väg att lyckas; regeringen stampar fram den låglönearbetsmarknad modell det amerikanarna kallar ”working poor” – dvs. att trots folk jobbar så kan de inte knappt försörja sig på sina inkomster. Att denna låglönearbetsmarknad växer fram kommer också att sätta press på hela arbetsmarknaden och på sikt leder till ökade klyftor mellan löntagarna där en liten elit kommer att dra iväg medan övrigas löner kommer att pressa successivt mot en lägre reservationslön.
“….lägre reservationslön
betyder lägre
löner för alla….”
Kort sagt, regeringen Reinfeldt håller på att lyckas med det som Thatcher och Reagan lyckades med – skapa en armé av illa avlönade daglönare som pressar övriga arbetsmarknaden till lägre lönenivåer och som på sikt kommer att försvaga löntagarna som kollektiv. Kombineras politiken med kraftigt sänkta skatter, försämrad välfärd och sämre lönevillkor tillsammans med försvagade löntagarrättigheter så har Sverige baxats tillbaka årtionden historiskt sätt. Det gamla föraktade Fattigsverige håller på att etablera sig än en gång.
Arbetarrörelsen måste se denna orsakskedja och sambandet mellan lägre skatter och ökade klyftor som leder till sämre villkor för alla löntagare. Gör man det så får det konsekvenser för politiken.
Så, när Mona Sahlin och andra socialdemokrater tydligt pekade på nödvändigheten att höja vissa skatter så är det en tillnyktring från 1990-talets nyliberalt påverkade berusning och tecken på en insikt att orsakssambandet nu börjar synas i politiken. Det ger hopp om framtiden, inte bara för en tydligare jämlikhetspolitik utan en tydligare oppositionspolitik mot högerns mörker.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
